Den som blinkar är rädd för döden

Knud Romer
DEN SOM BLINKAR ÄR RÄDD FÖR DÖDEN
Roman - W & W
[+]

Kommer du ihåg Thomas födelsedagskalas i Jonas Gardells En komikers uppväxt? Med den tyska mamman som ville så väl, men gjorde så helt fel i allt. Så var det också för lille danske Knud som växte upp som enda barnet med tysk mamma och dansk pappa i den lilla byhålan Nykøbing under 60- och 70-talet. Ända ner till det pinsamma kalaset, med fel mat, fel lekar, fel godis. Men mobbingen stannar inte hos barnen, familjen behandlas illa även av andra i byn på grund av mammans ursprung, folk inte bara viskar bakom hennes rygg utan fryser ut henne totalt. I mjölkbutiken stoppar man ner sur mjölk och härsket smör i påsarna och ger för lite tillbaka i växel. Samma sak upprepas hos slaktaren, i grönsaksbutiken och i alla andra affärer.

Med ett porträttgalleri som inte står latinamerikanerna långt efter berättar Knud Romer, känd i det danska kulturlivet och dessutom skådis i Lars von Triers film Idioterna, om sin egen uppväxt och om sina föräldrars familjer, om faster Annelise som helst vill kallas prinsessan Ann, om farfar som om och om igen hoppar på det ena storslagna, vansinniga affärsprojektet efter det andra, om stackars mormor som döljer sitt vanställda ansikte under en mörk slöja efter en förödande gasexplosion, om mamma som miste sin första kärlek till nazisterna och klarar sig igenom vardagen med hjälp av en och annan drink, om pappa som med ett lätt tvångssyndrom arbetar som försäkringstjänsteman.

Den som blinkar är rädd för döden väckte förstås stor uppmärksamhet i Danmark när den kom ut förra året, kallades hämndroman och först kan jag bara tänka mig hur Nykøbingsborna kan ha reagerat. Och så läser jag att invånarna där minsann inte alls känner igen sig, att barndomsvänner hörde av sig till tidningarna och påstod att mycket var påhittat och överdrivet och.... Risk för att drabbas av James Frey-syndrom, kanske ville förlaget det ena, författaren det andra. Den som blinkar... är hur som helst läsvärd, även om jag tycker att den ibland kommer av sig lite när det blir för mycket storslagen släktkrönika på de blott 160 sidorna. Författaren vill själv påminna om att det hela tiden skapas nya små Knud Romer, barn som blir trakasserade på grund av föräldrarnas ursprung. Säkert får vi snart läsa skildringar av deras uppväxt i såväl Danmark som Sverige.