Ilsebill salzte nach.Se där den vackraste första meningen i tyskspråkig litteratur, tagen från Günter Grass Der Butt, eller Flundran, en bok som det hiskeliga omslaget hittills har avskräckt mig från att läsa. Nu blir jag nyfiken på varför just denna, relativt enkla, mening valdes. Vad speglar den av innehållet?
Den svenska översättningen av Eva Liljegren (Bonniers, 1979) lyder: Ilsebill hällde på mera salt. Och det gör ju inte det hela ett dugg mer begripligt.
Läs mer:
Der schönste erste Satz.
Welt Online
(Via Liisa.)
I artikeln "Das schreibt der Gewinner ..." framgår att meningens betydelse är betydligt mer öppen och oklar än vad den svenska översättningen ger sken av.
SvaraRaderaSjälv skulle jag ha skrivit att hon eftersaltade.
Ja, eller att hon saltade lite till. Motiveringen är ju rätt fantastisk, men det är väl ändå inte den som har vunnit? Eller? Det känns som om jag har missat något und das ist mir sehr unangenehm! Hade f ö ingen aning om kopplingen Ilsebill och Bröderna Grimm.
SvaraRadera(Tillägg som inte kom med i förra stycket:) Är det den som gör det?
SvaraRaderaSånt man gör när man egentligen borde göra något helt annat: kollar upp vad fiskarens hustru heter i den svenska varianten av sagan. Elselill, tydligen.
SvaraRaderaDet är inte bara omslaget...
SvaraRaderaFlundran var den bok som till slut fick mig att ge upp min fixa idé om att alltid läsa färdigt varje bok jag påbörjat.
Det borde jag antagligen vara tacksam för. Det har säkert besparat mig massor av tråkig och dålig läsning.
Men tacksamhet är ändå inte den första känsla som dyker upp när någon nämner Flundran.
Något i mig säger ändå att jag borde läsa den här nu under mitt tyska läsprojekt. "Finaste första meningen", liksom. Något annat i mig säger dock att det förmodligen inte kommer att bli av!
SvaraRadera