Mitt första val för utmaningen blev den israeliske författaren Abraham B Yehoshuas Kvinnan i Jerusalem. Kvinnan i titeln är en eventuellt illegal invandrare som dödas vid ett självmordsattentat på en marknad i Jerusalem. Det enda som hittas i form av identitetshandling är ett lönebesked från ett bageri, där det visar sig att hon varit anställd som städare. Eftersom ingen anhörig hör av sig faller det på bageriets personalchef att ta reda på mer om kvinnan, som han snart förstår har satt djupa spår i många av dem hon haft kontakt med under sitt liv i Jerusalem. Personalchefen som befinner sig i någon sorts livskris blir mycket engagerad i sitt uppdrag, snart uppslukar det hela hans tillvaro och når kulmen när han beslutar sig för att återföra den döda kvinnan till hennes hemland.
Lyran var hm, lyrisk, jag är tyvärr inte riktigt lika begeistrad även om jag uppskattade vissa delar, som de parallella berättarrösterna. Historien sägs ha många bottnar, fast det måste jag till viss del få förklarat för mig av en intelligentare, yngre generation, jaha, bageriet ska ses som staten Israel, jaha, ja… För det ska man förstå av ordvalet, jaha... Jag läser att översättaren Rose-Marie Nielsen har översatt boken från engelska, inte hebreiska som är originalspråket. Har det någon betydelse, tror ni? Och precis som Hermia tänker jag mycket på en annan bok, Efter attentatet av Yasmina Khadra, där en man försöker förstå hur hans hustru kom att bli självmordsbombare. Jag rekommenderar den som ett komplement, eller parallelläsning kanske.
Inte heller jag förmår göra den där djupare tolkningen eller läsningen av romanen, för det är jag alldeles för okunnig. Som historia uppskattade jag den som sagt ändå.
SvaraRaderaDet känns alltid lite vanskligt när böcker inte direktöversätts från ett språk till ett annat utan via ett tredje... Hoppas det eng översättningen är väl gjord!
Det var svårt inte tänka på Efter attentatet.. Har du läst Khadras Sirenerna i Bagdad också? Jag har tummat på den i biblioteket men inte lånat hem den än.
Hermia: Sirenerna i Bagdad fick faktiskt följa med hem från biblioteket sist! Jag hade tänkt ta itu med den efter Flyga drake, för att fortsätta Mellanöstern-temat.
SvaraRaderaJag reagerade lite när jag läste att översättningen var gjord från engelskan, men hoppas precis som du att den var bra. Hebreiska är tydligen inte något man översätter från i första taget...
De parallella kursiva rösterna tyckte jag också mycket om, de ställde ofta samma frågor som man själv och de var ofta mer poetiska och gav liv till berättelsen. Det saknades rätt mycket liv i den annars tycker jag, men det kanske skulle vara så? Eller så var det översättningen som förlorat liv på vägen...
SvaraRaderacecber: intressant att läsa din åsikt. Håller ju med dig om de parallella rösterna, de gav verkligen en annan infallsvinkel på något sätt. Och det där med översättningen, ja, det är vi ju många som undrar över...
SvaraRaderaJag har också läst Efter attentatet men tänkte inte så mycket på den faktiskt, själva attentatet i den här boken kom liksom i skymundan för kistans resa.
SvaraRaderaSen funderar jag på varför alla kvinnor ska vara så vackra hela tiden, varför betonas det att den här kvinnan var så vacker, om hon nu var det? också en märklig vinkling.....
Jag har läst många böcker sista tiden och påfallande ofta är det med nån vacker eller underskön kvinna, i böcker skrivna av män då förstås. Så många oerhört kvinnor finns det väl inte att de ska vara med i varenda (nåja nästan) bok?
Och jag förstod inte alls varför de parallella rösterna fanns med överhuvudtaget.....läste lite slarvigt där kanske....
violen: ja, det var intressant, att attentatet verkligen hamnade i bakgrunden här. Det hade jag inte väntat mig. Det där med oerhört vackra kvinnor i böcker av män är ju inte första gången jag reagerar på heller, förhoppningsvis ligger skönheten i betraktarens öga... ;-) De parallella rösterna i Kvinnan i Jerusalem uppskattade jag som en kontrast i berättelsen. Precis som jag uppskattar diskussionen som den här boken har startat!
SvaraRadera