Farligt fiske

Patricia Cornwell
FARLIGT FISKE
Kriminalroman - Norstedts
[-]

Det gäller att veta vad man har att förvänta sig när man plockar upp den tredje och sista delen i miniserien om polischef Judy Hammer och polisassistent/journalisten Andy Brazil. Patricia Cornwell är väl annars mest känd för sin kriminalserie om rättsläkaren Kay Scarpetta, som har gjort henne till en av världens mest sålda kriminalförfattare. Jag har läst en och annan titel i Scarpetta-serien och tyckt att de för det mesta har varit helt okej. Böckerna om Andy och Judy är något helt annat, en svart komedi kallas det och det kan väl stämma ganska bra, men såväl humorn som spänningen borde ha varit uppskruvade åtskilliga snäpp för att passa in i denna svåra genre.

Handlingen utspelar sig till stor del på den lilla ön Tangier Island, där invånarna har tröttnat på Virginias senile guvernör som kommer med det ena fåniga förslaget efter det andra. Nu har han fått för sig att införa hastighetskontroll på ön där man tar sig fram till fots eller på sin höjd i golfbilar. Befolkningen kräver frihet och självständighet och drar sig inte för att ta till hårdhandskarna i sin kamp. Samtidigt plågas trakten av ett gäng brutala vägpirater som överfaller intet ont anande bilister. Judy Hammer får fullt upp med att försöka reda ut soppan, medan den vackre och rättrådige Andy Brazil har ett nytt specialuppdrag. Han har startat en egen hemsida där han under pseudonymen Trooper Truth skriver krönikor om historia och arkeologi, varvat med kommentarer och iakttagelser om samhället och brottslighet. Dessa stycken i boken lämnar mig helt iskall och jag skumläser friskt utan att skämmas det minsta. Det är nämligen - till min förvåning, för ämnena borde intressera mig - oehört långrandigt och trist.

De två föregående böckerna i miniserien heter Getingboet och Fula fiskar (mycket fauna...), där jag har läst den förstnämnda. Och mer djur blir det. I Getingboet förekommer bland annat den intelligente katten Niles, han som stod i telepatisk förbindelse med någon skyskrapa, om jag minns rätt. Farligt fiske bjuder på krabbor som kommunicerar med varandra, hundar som beklagar sig över sina mattar och hussar, etc. Överhuvudtaget är dessa böcker väldigt... tja, ska man säga lekfulla? Författaren skojar friskt med karaktärernas namn, urblåsta sekreteraren Windy Brees är ett exempel, klumpiga sjuksköterskan Carless ett annat. Det är väl inget jag direkt brister ut i gapskratt över och när handlingen dessutom är ganska obefintlig och persongalleriet hopplöst blir Farligt fiske i tramsigaste laget för mig.