Hej Nostradamus!

Douglas Coupland
HEJ NOSTRADAMUS!
Roman - Norstedts
[0]

Douglas Couplands senaste bok bygger på händelserna vid den fruktansvärt tragiska skolmassakern i Columbine 1999. Men här är handlingen förflyttad till Kanada, till en skola i Vancouver, och det är åttiotal. I varsitt kapitel får fyra personer berätta vad som hände och hur det påverkade dem och det är Cheryl, 17 år, som inleder. Hon dog i massakern och befinner sig nu i ett märkligt tillstånd. Hon är inte längre en del av världen och ännu inte en del av det som kommer sen. Cheryl berättar om hur tre killar, elever på skolan, iklädda militärjackor och beväpnade till tänderna, en dag kliver in i matsalen och börjar skjuta vilt omkring sig. Gömd under ett bord är Cheryl mest arg på sig själv, arg för att hon är rädd, eftersom det är ett tecken på att man inte förlitar sig på Gud. Men den som hittat på det har aldrig legat under ett matbord med en liten rännil av någon annans blod rinnande längs benet, urskuldar Cheryl sig.

Elva år senare berättar Jason, pojkvännen som överlevde, hur livet kom att se ut för honom efteråt. Eller "pojkvän", förresten. Cheryl och Jason var gifta, genom en topphemlig vigsel i Las Vegas bara sex veckor innan massakern. Som medlemmar i en kristen ungdomsgrupp var det det enda rätta att göra för att få göra "det". Jasons berättelse är för övrigt den för mig starkaste i boken. Sedan blir det ett hopp fram i tiden, till 2002. Bokens tredje berättare är Heather, flickvän till Jason, som berättar om hans mystiska försvinnande och hur hon försöker komma i kontakt med honom på alla möjliga och omöjliga sätt. Och sist ut är Jasons far, den trångsynte, religiöse fanatikern som tillbringade sitt hela sitt liv med att fördöma alla som inte levde enligt hans regler. Då har det gått femton år sedan skolmassakern. De två sistnämndas berättelser betyder förstås mycket för helhetsintrycket, men känns aldrig lika angelägna som de två första.

Boken är ganska liten och tunn, kanske till och med lite för tunn. Coupland är en bra berättare, men jag saknar ändå något från tidigare böcker. Här får man inte heller någon direkt bakgrund till varför det blev skottlossning i skolan den där dagen, snarare handlar det om efterspelet till händelsen. Men det är en annorlunda Coupland-bok och kanske går den ironiska generationens störste författare med den här romanen vidare till något nytt. Det ska bli spännande att se i framtiden. Och så blir jag lite imponerad av översättaren Jessika Gedin som försvenskat Cheryls klotter, det som blir legendariskt och bidrar till att den mördade tonårsflickan blir något av en kultfigur, God is nowhere, God is now here med Gud är närvarande. När var han det? Det funkar nästan lika bra. Snyggt och effektivt omslag av Lotta Kühlhorn förstås.