Halvvägs alltså, i månadens läsmaraton med Johanna Ekströms Vad vet jag om hållfasthet, en novellsamling som innehåller elva berättelser. Jag hade ingen bakgrund till författaren, men Anna har läst flera böcker och berättar att det finns ett självbiografiskt tema, men det ska man förstås inte behöva veta i förväg för att ha utbyte av boken. Det är i flera av novellerna ett dramatiskt händelseförlopp som beskrivs, ofta i helt vardagliga situationer, en middag, en bilresa, men där finns alltid något annat, en dialog som skär genom stämningen, något som skrapar på den släta ytan. Jag uppskattar språket, men tycker det blir problem när jag sällan kommer personerna nära ... Nej, till att börja med är jag faktiskt inte alls särskilt förtjust, men Johanna Ekström vinner ändå över mig, i novell efter novell. Min favorit blir Canada, en slags stream of consciousness, en skön svada som sköljer över läsaren, om en kvinna som ensam hemma, med mannen bortrest för en kväll, lägger barnen, diskar tekannan, går i barndom ...
Läsmaraton: bok 5/10
Spännande att du läser den! Jag tyckte hon var skicklig författare men ämnena var lite deprimerande.
SvaraRaderaIntressant, Anna! Jag håller med dig om att Johanna Ekström skriver skickligt, gillade språket, men för mig räcker inte innehållet hela vägen tyvärr. Jag har inte alls något emot det deprimerande ;) men upplevde vissa av novellerna som för ytliga.
Radera