Först: jag läser som e-bok och ser inte det fina omslaget förrän jag plockar fram en pressbild. Visst är det synd? Kaddish på motorcykel är teater- och litteraturkritikern Leif Zerns självbiografi, motorcykeln kommer in i bilden vid farmoderns död då pappan måste ta sig till synagogan för att hålla bön, kaddish, två gånger om dagen i elva månader. Det låter inte lätt, men var nog svårare ändå eftersom en from jude får inte åka bil eller spårvagn eller något annat med hjul på shabbes.
Alla dessa regler ... (se: Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank.) Ett annat citat: Vår judiska vardag var ett evigt grälande om regler och undantag från regler, om vad man får äta och absolut inte äta, vem som hade rätt och vem som hade fel. Men man får välja sina strider helt enkelt. Det kan bli en och annan kräfta eller till och med paltbröd med fläsk. Mmm, mmmånga sinnliga matminnen i den här boken, torsk med äggsås och hembakad mandelkubb, prickigkorvsmörgåsar och fiskpiroger ... Finns det något bättre sätt att minnas barndomen än genom matens smaker och dofter?
Boken är som sagt en självbiografi men rymmer ändå en del fakta med detaljer om de olika judiska högtiderna. Här ingår även en lång beskrivning av pjäsen Tionde mannen på Dramaten som man kan förstå gjorde ett starkt intryck på den unge Leif, men för mig bara får berättandet att tappa i tempo. Annars en fin berättelse om en pappa och hans son som inte har något behov av att "göra upp". En vacker och stillsam hyllning till ett liv, till en uppväxt.
Läsmaraton: bok 7/10
Leif Zerns bok var en härligt läsning tyckte jag. Han berättar så mänskligt och varmt om sin far.
SvaraRaderaInstämmer, mycket njutbart.
Radera