Världsutmaning: Båten

Halvvägs med bok nr 3. Och det är nog svårt att hitta en bättre bok att läsa i en världsutmaning än Båten - Nam Le. Jag reser verkligen jorden runt, från Columbias slum till Teherans gator, från New York City till Iowa City, från en liten fiskeby i Australien till ett fartyg på Sydkinesiska havet. I utmaningen har jag bestämt att boken representerar Asien, då författaren Nam Le är född och uppvuxen i Vietnam/Australien, som son till vietnamesiska båtflyktingar.

Jag var inne på Vietnamtemat tidigare i år, med fina Ru - Kim Thúy. Och möjligen blir det precis som i Ru självbiografiskt i två av de allra starkaste av de sju berättelserna, de som har anknytning till Vietnam, titelnovellen samt den första novellen i boken - Kärlek och vördnad och medlidande och stolthet och barmhärtighet och offervilja. Självbiografiskt, och i den senare också lite självironiskt. Den unge författaren Nam Le (!) som studerar i Iowa får besök av sin pappa. Nam är pressad av sina studier, måste få ihop en novell men har skrivkramp. Han får tipset att skriva om sitt ursprung, för inte behöver han som kommer från tredje världen sakna uppslag! Det blir en del tänkvärda kommentarer om "etnisk litteratur", hehe.

Den längsta novellen, Half­lead Bay som utspelar sig i en liten australisk håla, är den jag tycker minst om. Med en kärlekskrank tonårskille i huvudrollen blir det lite för mycket av en amerikansk ungdomsfilm med Michael Cera. (Eller också är det väl jag som tittar på lite för mycket amerikansk ungdomsfilm ... med Michael Cera.) Lite besviken blir jag också på en novell jag såg fram emot att läsa, Teheran har ordet, om Iran - USA, vänskap, kvinnors rättigheter, övergrepp i religionens namn. Men jag vill ha stramt när det gäller noveller, inget svammel, inga meningar som "sedan löstes hennes ansikte upp i en slipprig massa med ett leende någonstans inuti", tack! Om det inte handlar om zombier kanske ... Båten är författarens debut, och alla kan ju inte vara Alice Munro från början. Eller Alice Munros redaktör.