Månadens tyska: Schachnovelle

Från 100-lista för tyskar sammanställde jag en egen läslista med tysk litteratur som jag har tänkt att så småningom jobba mig igenom. Slutdatum okänt, kan man säga ... Den första boken som jag nu kan stryka från listan är Schachnovelle - Stefan Zweig (1881-1942), en novell som faktiskt satts upp av Riksteatern som Schackspelaren med Johan Ulveson på scenen.

På en atlantångare på väg från New York till Buenos Aires börjar det tisslas och tasslas när någon känner igen Mirko Czentovic, den berömde schackvärldsmästaren, bland passagerarna. Ett par av männen bestämmer sig för att utmana den obesegrade mästaren på ett parti, Czentovic accepterar - mot en stor summa pengar. Utgången blir den väntade, men så söker sig en okänd man fram till brädet för att ge de andra spelarna några goda råd. Den gången slutar partiet i remi.

Främlingen är Dr B, en advokat från Wien som suttit isolerad och blivit förhörd av Gestapo. Den enda anledningen till att han klarade den svåra tiden var en bok som han lyckades stjäla och läste från pärm till pärm, lärde sig utan och innan - en schackbok med en samling berömda schackpartier. De båda männen, Dr B och Mirko Czentovic, är varandras motsats. Czentovic är underbarnet som inte kan spela ett parti utan det fysiska schackbrädet framför sig. Dr B är tvärtom mycket skicklig på att spela schack i huvudet, något han gjorde om och om med sig själv under fångenskapen. En spännande och dramatisk berättelse om ett spel på liv och död.