Många namn och karaktärer i början men jag väljer att koncentrera mig på det som verkar vara bokens centralgestalter: advokat Claes Thune och hans nyanställda kontorist fru Matilda Wiik. Thune är en mild man, eller kanske inte ens någon man ty han är inte den som slåss eller kämpar för sin rätt, inte ens när hans fru lämnar honom för hans kamrat i Onsdagsklubben, ett gäng herrar som träffas för att supa till en gång i månaden. Dessa herrar samtalar även om livet och diskuterar politik, diskussioner som blivit allt livligare nu när världen ser ut som den gör 1938. Alla undrar om man står inför ett nytt storkrig och även i Helsingfors kan man se ynglingar i långa svarta rockar göra Hitlerhälsningen. Landet är dessutom fortfarande märkt av inbördeskriget, tjugo år senare.
Lika lågmäld som Thune är Matilda Wiik som dock inom sig har ett vassare väsen, Miljafröken, som inte låter henne glömma de fruktansvärda upplevelserna under inbördeskriget, i svältlägret. På sitt arbete är Matilda dock alltid samlad och flitig, men fasaden får en spricka när hon en dag under ett av Onsdagsklubbens möten på advokatkontoret får höra en röst som är alldeles för bekant. Hon identifierar mannen som Kaptenen, som hon på något sätt har ett gemensamt förflutet med. När historien sedan nystas upp bit för bit är det just Matildas berättelse som fastnar i mig, som jag velat se mer av. Onsdagsklubben hade gärna fått ta mindre plats.
Hela listan på nominerade till Sveriges Radios Romanpris (överstruket = läst):
- Den mörka sporten - Viktor Johansson
- Helioskatastrofen - Linda Boström Knausgård
- Andningskonstnären - Per Odensten
- Vårt gemensamma liv - Anna Schulze
Vägen mot Bålberget- Therése SöderlindHägring 38- Kjell Westö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar, välkommen tillbaka för ditt svar :)