Trots att det omaka paret redan från början vet att de inte har någon framtid tillsammans varar deras förhållande i 1 1/2 år och jag undrar hur det egentligen gick till. Den tolv år äldre rike kinesiske mannens älskarinna hamnar i en omöjlig situation mitt emellan bröderna och älskaren, ingen får veta något om hur långt de har gått även om de nog anar.
Samtidigt som familjen tar emot älskarens pengar är mamman förtvivlad, dottern löper nu den allra största faran, att aldrig bli gift, att aldrig få en plats i samhället, att stå inför det utblottad, förtappad, ensam. Men stoltheten besegras av hungern i denna familj av sten, förstenad, förtätad, sluten alltigenom. Dag för dag försöker vi döda varandra.
Jag håller med Håkan Nesser, trots kärleksmötena i det mörka rummet är det skildringen av familjen som fastnar mest hos mig. Bara en träff kvar nu, nästa lördag i Lundströms bokradio kl 8.
Apropå en tidigare diskussion om översättning från franska, mycket bra av Madeleine Gustafsson.
Post coitum animal triste est. - Håkan Nesser i bokcirkeln.
Kanske är det för att kärleksmöten känns så iscensatta som man inte riktigt drabbas av dem, familjen däremot. Den blir man ju inte klok på.
SvaraRaderaJa, precis, som de var inne på i bokcirkeln, att de spelar sina roller i detta förhållande. Eller att författaren skildrar det så iaf. Mycket starkt om familjen!
RaderaNär jag läste Älskaren kunde jag inte bli riktigt klok på varför de flesta recensioner jag läste berörde kärlekshistorien, men aldrig nämnde familjen. Familjen upplevde jag stod mer i centrum. Särskilt mamman och dotterns relation.
SvaraRaderaNu har jag inte läst hela boken än men känner samma sak. Ska bli intressant att läsa sista delen till nästa bokcirkelträff.
Raderaär precis i startgroparna för del 2 av bok(cirk)e(l)n.
SvaraRaderaälskar interaktiv läsning på detta sätt
Moi aussi! Särskilt när HN är med :)
Radera