Kvinnan i svart

Susan Hill
KVINNAN I SVART
Thriller - Modernista
[+]

Långt ute i otillgängliga sankmarker där den täta dimman sänker sig över levande och döda ligger det gamla huset Eel Marsh House. Den enda vägen dit svämmas regelbundet över av tidvattnet, men det är inte den enda anledningen till att den unge ambitiöse advokaten Arthur Kipps får en besvärlig tid där. Han har fått i uppdrag att reda ut gamla mrs Drablows dödsbo, men när han anländer till byn märker han att invånarna inte alls är intresserade av att diskutera den döda, hennes kusliga hus eller hennes affärer. Ingen kommer heller till den gamla kvinnans begravning, men det är inte det som ger Kipps den största chocken den dagen. Ute på kyrkogården visar en mycket blek svartklädd kvinna sig för honom, hon är faktiskt så blek att hon inte ser riktigt levande ut ...

Kvinnan i svart är en älskad och ryslig spökklassiker men även en sorglig skildring av ett tragiskt kvinnoöde. Titeln får mig att tänka på The Woman in White - Wilkie Collins (1859) och Susan Hill har också nämnt att hon nog hade den i bakhuvudet när hon skrev sin egen bok 1983. Den enda likheten mellan de båda böckerna finns väl egentligen bara i den smått klassiska inledningen, där en ung man får ett uppdrag som innebär att han måste bege sig till ett stort gammalt hus på den engelska landsbygden. Medan Collins huvudperson arbetade som teckningslärare berättar Hill om advokaten Kipps, Collins skrev en spänningsroman, Hill en spökhistoria med extra allt.

Boken blev en (inte så bra) film 2012 med bl a Daniel Radcliffe, Ciarán Hinds och Janet McTeer, men det finns även en version från 1989 (på youtube!) med bl a Adrian Rawlins som också kommer medverka i en uppföljare som spelas in just nu. The Woman in Black: Angel of Death baseras på en bok som ej är skriven av Susan Hill, men precis som med de skillnader som finns mellan boken och dess filmatiseringar har detta skett med författarens goda minne. She was "always open to someone else taking my books and recreating them in another medium … or taking the stories forward into 'another life' . - artikel i Guardian.

Till sist delar jag ut ett extra plus för Ola Klingbergs fina översättning som bidrar till den autentiska edvardianska känslan, men även ett minus. Det stämningsfulla bokomslaget har fått välförtjänt beröm, men hur beklämd blir man inte över den stora chockrosa dekalen som döljer nästan en fjärdedel av framsidan?