De som dör först

Alexandra Marinina
DE SOM DÖR FÖRST
Thriller - Wahlström & Widstrand
[0]

Böckerna om Anastasia Kamenskaja, kriminalkommissarie vid Moskvapolisens våldsrotel, är populära - jag hittade en uppgift om 20 miljoner läsare och översättning till fjorton språk. 1999 kom första boken, Mördare mot sin vilja, på svenska och författaren Alexandra Marinina, själv kriminolog med överstelöjtnants grad inom polisen, kallas för rysk deckardrottning. Hon anses vara den största litterära exporten sedan Tolstoj och i en undersökning bland ryska kvinnor nyligen, rankades hon som en av de kvinnor som har störst samhällsinflytande i landet. Man blir onekligen förväntansfull.

Det tar en stund att vänja sig vid att platser heter saker som Chorosjovo (en stadsdel) och Sjeremetievo (en flygplats), att man åker tunnelbana på Serpuchovolinjen, att personerna heter Lovinjukov, Dmitrij och Zatotjnyj och jobbar på ställen som Ministeriet för medeltung verkstadsindustri och Sovincenters protokollsektion. Halvvägs in i boken snurrar fortfarande alla ryska namn i skallen på mig, jag har inte fått något direkt grepp om intrigen och vem är egentligen vem? Språket känns ibland gammaldags, folk är "lumpna" och bär sig "tarvligt" åt, men vad vet jag, kanske talar man så i Ryssland? Hjältinnan är i alla fall tuff och oerhört intelligent. En arbetskamrat säger att i Anastasias sällskap "blir män intellektuellt impotenta av rädsla för [hennes] hjärna"! Att hon sedan varken bryr sig varken om matlagning eller mode, utan tar sig en påse ostbollar framför datorn och ständigt går klädd i jeans och gympaskor, känner man ju igen från "deckarsystrarna" Kinsey Millhone, Barbara Havers och V.I. Warshawski. Det är precis som det ska vara, alltså!

Intrigen då? Som sagt, lite svårt att få grepp om de inblandade personerna, något invecklat, men boken saknar för den skull inte spänning, tvärtom. Jag gillar dessutom Anastasia och flera av de andra personerna i boken, t ex fästmannen och den blivande svägerskan och jag träffar dem gärna igen. Störst behållning hade jag ändå av de glimtar man får av hur det är att leva i dagens Ryssland, av de sociala klyftorna, med ekonomisk brottslighet, korruption och maffia på ena sidan och myndigheter med knappa resurser och de vanliga människornas vardagsliv på den andra.