Våra fäders hus

Andrew O'Hagan
VÅRA FÄDERS HUS
Roman - Wahlström & Widstrand
[0]

Den en gång så kraftfulle och mäktige "Mr Bostad", Hugh Bawn, har inte långt kvar. Sjuk och eländig ligger han och hostar i sin säng, högt uppe på artonde våningen i ett av de hus han själv var med och byggde under sin storhetsperiod. En gång var detta ett mönsterområde i Glasgow, dessa bostadstorn, skyskrapor, "high-techinspirerade slott i luften" var det allra senaste i bostadsväg. Nu, ett par årtionden senare, har glansen mattats betydligt. Fasaderna är slitna och nedklottrade, husen har drabbats av fukt och mögel och det ryktas om byggherrar som tog genvägar, som använde sig av undermåligt material, som lät sig mutas.

Barnbarnet Jamie, som är i trettioårsåldern, kallas hem för att finnas vid farfaderns sida denna sista tid. Jamie är arkitekt, han har "ärvt" Hughs drömmar om att kunna bygga billiga och bra bostäder åt Skottlands arbetarklass. Nu är tiderna andra och tillvägagångssätten skiljer sig radikalt åt. Det som Hugh en gång byggde, måste Jamie nu riva ner. Symboliken är tydlig.

Fyra generationer av familjen Bawn skildras, med starka porträtt, men mjukt och eftertänksamt, svart men ändå med humor. Språket är något alldeles extra, i Storbritannien var Våra fäders hus, författarens debutroman, en av förra årets mest uppmärksammade böcker. Parallellt växer också bilden av Skottland och dess historia fram. Jag läser boken med några av de sista sidorna i ett fast tumgrepp. Där finns nämligen noter till svenska översättningen, välkommet om man inte är så bekant med den skotska kulturen.