En ovanligt torr sommar

Peter Robinson
EN OVANLIGT TORR SOMMAR
Kriminalroman - Minotaur
[+]

Möt överkommissarie Alan Banks, en trött polis med a) ett kraschat äktenskap bakom sig och b) problemfyllda relationer till sina halvvuxna barn. Men nej, sluta inte läsa, det kommer mer. Undanskuffad till skrivbordstjänst av en illvillig polismästare som tröttnat på hans strul (riktigt vad han gjort får vi inte veta), skickas Banks då och då fortfarande iväg på mindre trevliga uppdrag som ingen annan vill ta i. Som nu, när ett skelettfynd ute på den engelska landsbygden ska identifieras. För fyrtio år sedan lades en hel by, Hobb's End, under vatten och en reservoar byggdes på ruinerna i dalgången. Men sommaren är som sagt ovanligt torr och det som göms i tö, eh, vatten, kommer upp i torka. Det gäller både gamla murkna skelett, tragiska människoöden och känsliga hemligheter...

Väl på plats samarbetar Alan Banks med tuffa, självständiga kriminalinspektören Annie Cabbot. Utredningen är komplicerad, spåren är ju inte direkt färska, men man tror att skelettet en gång var en vacker, ung kvinna från byn och att hon blev mördad, strypt och knivhuggen. De båda poliserna söker svaret på gåtan i det förflutna och med hjälp av gammalt material, som kyrkoböcker, församlingsblad och dödsattester går de tillbaka i tiden till andra världskriget. Finns det några vittnen, grannar som har sett något och vågar man hoppas på att dessa fortfarande minns? Är de ens i livet?

Parallellt med skildringarna av det moderna polisarbetet sticker författaren in små aptitretare som håller spänningen uppe hela tiden. En kvinna berättar om vad som egentligen hände i byn den gången och hur hon själv var inblandad i fallet. Bit för bit utvecklas berättelsen, det är välskrivet, med många detaljerade observationer och bra beskrivet polisprivatliv. En ovanligt torr sommar är den tionde i serien om Banks, men den allra första av Peter Robinsons böcker som kommit på svenska. Varför har det dröjt så länge innan något förlag här fick upp ögonen för honom? Tack Minotaur, för att ni rättar till det misstaget! (Fast skippa en del av alla de där kursiveringarna i texten till nästa gång. Det är lite jobbigt att läsa faktiskt, särskilt när de förekommer så ofta, på var och varannan sida.)