Rebell med frusna fötter

Johanna Nilsson
REBELL MED FRUSNA FÖTTER
Roman - Wahlström & Widstrand
[-]

Jag har inte läst Johanna Nilssons två tidigare böcker (Hon går genom tavlan, ut ur bilden och Flickan som uppfann livet), men har förstått att de varit mycket gripande läsning för många. Denna hennes tredje roman skiljer sig möjligen från de båda föregående.

Stella pluggar på Handelshögskolan i Stockholm och är något av författarens alter ego. Ekonom vill hon nog inte bli, nej, hon går på skolan för att hon vill... eh, söka efter meningen med livet? Bli kär? Få rika kompisar? Din gissning är så god som min, för tyvärr tröttnar jag ganska snabbt på att läsa om Stella och hennes vänner, schabloner är bara förnamnet. Här finns överklasskillen som gör som pappa bestämt, här finns också den prydlige plugghästen, den blåsta socitetsblondinen, sadistiska lärare, godhjärtade uteliggare, rödhåriga häxor som spår i tarotkort och så vidare. Mitt i allt detta står Stella, förnumstig och präktig och ganska ointressant.

"Vass satir" ska detta vara, men det är i så fall en ganska uddlös sådan. Jag får heller inget riktigt grepp om vad det är som ska kritiseras. Samhället? Skolsystemet? Sjukvården? Östermalmsfolket? Gäsp. Dialogen är stel och ansträngd, syftet med den verkar uteslutande vara att författaren ska få rabbla upp sina egna åsikter om staten och kapitalet. Det enda som är lite kul är de fotnoter som återfinns lite här och var, a la akademisk uppsats. De känns som personliga anteckningar nedklottrade i marginalen, "från mig till dig". Men det räcker ju inte.