Tjugosju sekundmeter, snö

Kjerstin Göransson-Ljungman
TJUGOSJU SEKUNDMETER, SNÖ
Kriminalroman - Albert Bonniers förlag
[0]

Den fantasieggande titeln på den nya boken i Bonniers efterlängtade serie för kriminalklassiker refererar förstås till den snöstorm, som på fjället utgör ett särskilt farligt tillstånd med obefintlig sikt då man gör bäst i att hålla sig inomhus. Tjugosju sekundmeter, snö utkom för första gången 1939, faktiskt samma år som Agatha Christies Tio små negerpojkar, och ses allmänt som föregångare till de svenska kriminalromanerna av Stieg Trenter, Maria Lang med flera som skulle komma några år senare.

Kjerstin Göransson-Ljungmans debutroman står sig bra i vilket perspektiv som helst, med samma sorts slutna miljö som i "negerpojkarna", där en okänd mördare gör slut på personerna i handlingen, en efter en. I förordet spekulerar Kriminalklassiker-seriens redaktör Per Olaisen, ledamot av Svenska Deckarakademin, i orsakerna till just detta berättargrepp. Kanske hade det att göra med att slutet av 30- och början av 40-talet var speciellt oroligt och våldsamt, att hotet om våld, mord och död var lättare att handskas med när det isolerades från omvärlden, när man visste var man hade det. Möjligen läser även vi i vår tid så många deckare och kriminalromaner just av denna orsak?

Tjugosju sekundmeter, snö har ett härligt persongalleri, med en sammansättning som med tiden blivit smått klassisk; den firade filmstjärnan och hennes motpol, den kavata idrottsflickan, grosshandlaren och hans dotter, den stilige lugne läkaren och den mer hetlevrade lille elegante fransmannen, det nyförälskade paret och de unga ansvarslösa spolingarna. Ingen i sällskapet känner egentligen de andra särskilt väl, man har bara råkat träffas på Huggefjälls skidhotell och eftersom alla verkar vara ungefär jämspelta vad gäller skidåkningen, bestämmer de sig för att ge sig ut på långtur i fjällen tillsammans. På vägen överraskas de av oväder och tvingas därför stanna kvar i en liten isolerad fjällstuga. Spelet kan börja!