Att förlora Gemma

Katy Gardner
ATT FÖRLORA GEMMA
Roman - Wahlströms & Widstrand
[+]

Året är 1989 och Esther befinner sig i ett flygplan tiotusentals meter över Delhis slum. Spänd och orolig sitter hon på allra yttersta kanten av sitt säte, hon vill vara världsresenär, men lider tyvärr av flygrädsla, en ekvation som kan vara svår att få ihop. Tillsammans med sin bästa vän Gemma är hon på väg mot Det Stora Äventyret, en årslång resa i Indiens land som hon planerat under lång tid. Men redan från början vet vi att den här resan får tragiska följder. I ett inledande förord berättar Esther om vännens begravning, hon har stora skuldkänslor och klandrar sig själv för vad som hände med Gemma. Vad det var dröjer det innan läsaren får reda på, det är många turer som bit för bit ska rullas upp.

Vänskapen har byggt på kontraster, där Esther är den vackra och självsäkra, på gränsen till arrogant. Gemma har alltid känt sig i underläge, under deras gemensamma uppväxt har hon lyckats sämre med både skolan och pojkvänner. Självklart ställer detta till problem även på resan. Esther vill vara en riktig äventyrare, med naivt förakt ser hon på massorna som följer de utstakade rutterna. Själv låter hon ödet bestämma, kastar upp guideboken och låter resmålet bli den sida som faller upp. Gemma är inte lika förtjust, för henne lockar långa badstränder och ett bekvämare liv, men hon låter väninnan få sin vilja fram, under tyst protest. När så paret under lite mystiska omständigheter stöter ihop med den karismatiska Coral, en världsvan backpacker från Australien, känner sig Gemma sedd igen, vilket får alldeles särskilda och olyckliga konsekvenser.

Det här är engelskan Katy Gardners debutroman och eftersom hon i sitt författartack nämner sin egen resa i Indien, kan man förmoda en grundlig research bakom boken. Hon är socialantropolog och det är lite kul att hon har låtit Esther studera det ämnet. Karaktären får en självironisk glimt som jag gillar. Ja, det är spännande och psykologiskt intressant, boken påminner en hel del om Alex Garlands Beach, som jag också tyckte om. Författaren har ett härligt flyt i sin historia, dialogen är trovärdig, översättningen av Ylva Stålmarck väldigt bra, miljöerna fängslande och karaktärerna vältecknade. Ett fynd!