Det mörka arvet

Reginald Hill
DET MÖRKA ARVET
Kriminalroman - Minotaur
[0]

Mm, ny Dalziel/Pascoe-deckare, mitt senaste favoritradarpar. Jag kollar genast in översättaren och när jag läser namnet Nille Lindgren lutar jag mig tillbaka med ett nöjt leende på läpparna. Men efter ytterligare några sidor får jag en märklig känsla av déjà vu. Har jag läst den här boken förut? Nej, omöjligt. Väl? Till slut kommer jag på det: inte läst, men däremot sett den här boken har jag. I alla fall den första halvan av den, som filmatisering i en engelsk tevekanal. Därför vet jag redan allt om hur en grupp kvinnliga djurrättsaktivister bryter sig in i Wanwood House, en gammal ombyggd herrgård, för att sabotera hos det läkemedelsföretag som har sina lokaler där. När aktivisterna försöker fly från platsen upptäcks ett gammalt skelett på markerna och kommissarie Dalziel kopplas in på fallet.

Jag vet också att kriminalare Pascoe blir personligt indragen i historien. Hans farmor har just dött och när han går igenom hennes efterlämnade saker, hittar han en dagbok som skrevs av hennes far. Där berättar han om sina fruktansvärda upplevelser under det första världskriget, om meningslösa strider i gyttjan, om fega överordnade och modiga vapenbröder. Jag vet också hur man uttalar kommissariens namn - ett ganska otippat "Di-Ell", utan något z-ljud. Allt det där vet jag redan när jag börjar läsa boken, det verkar lovande.

Men till min besvikelse lyckas intrigen ändå inte fånga mig. Den utvecklar sig till en ganska komplicerad släkthistoria, det handlar om krig och ära och fosterland, rätt tråkigt. Jag blir också arg över allt som filmmakarna ändrat, det är inga småsaker precis. Ett par betydelsefulla händelser får man som tevetittare veta direkt, som läsare dröjer det tills halva boken är läst och mer ändå ibland. Men jag är ändå glad över att jag fick den här boken i mina händer. Nu vet jag äntligen hur författaren menade att det skulle vara, jag vet hur alltihop slutade och att jag i fortsättningen ska hålla mig till Dalziel i bokform. Det blir nog bäst så.