Den siste samurajen

Helen DeWitt
DEN SISTE SAMURAJEN
Roman - Norstedts
[++]

När jag slog ihop den här boken, satt jag en stund och bara stirrade rakt ut i luften. Tagen, gripen, jo, men framförallt undrade jag över hur sjutton man ska bära sig åt för att recensera och göra denna härliga bok rättvisa. Nå, till det yttre är väl handlingen ganska okomplicerad. Sibylla, ensamstående mor till sexårige Ludo, arbetar med att bevara gamla årgångar av tidningar som Sportfiskaren och Papegojsällskapets månadstidning genom att skriva in dem på dator åt ett förlag. På gott och ont sitter hon hemma i sin ruffiga lägenhet och jobbar, medan sonen, som är mycket, mycket begåvad, ideligen stör henne med sina frågor. För att överhuvudtaget få en lugn stund parkerar hon honom framför videon. Inte blir det tecknat eller Teletubbies, nej, Ludo får insupa asiatisk visdom via Akira Kurosawas mästerverk De sju samurajerna.

Som i en klippbok ungefär, samlas exempel på Ludos litterära framsteg med Odysséen och isländska sagor på originalspråk, tillsammans med replikskiften ur Kurosawas film, de grammatikaliska särdragen hos hebreiska, komplicerade matematiska uträkningar och japanska tecken. Det var aldrig min mening att det skulle gå så här, berättar Sibylla, som först tänkt arbeta med Ludo enligt mr Mas princip. Fadern till den berömda cellisten, underbarnet YoYo, hade som motto att lära sonen en uppgift om dagen, till exempel ett kinesiskt tecken, men se det går inte alls med Ludo. Envist som bara en sexåring kan tjatar han sig till att få lära sig mer, och mer och ännu mer, och till slut sköter han sin undervisning på egen hand, beväpnad med uppslagsböcker och neonfärgade överstrykningspennor.

Både Sibylla och Ludo är riktigt älskansvärda karaktärer, nästan övermänskligt intelligenta, men otroligt tafatta när det gäller mänskliga relationer. Ludo är frukten av en enda natt med en inte särskilt begåvad författare och Sibylla kan inte alls förmås att avslöja hans rätta identitet. Ludo tänker förstås inte nöja sig med det, utan ger sig ut på en egen resa i jakt på sin far. Och om den rätte nu kanske inte är så lämplig, finns det väl egentligen inget som hindrar att man väljer ut en annan? Precis som samurajerna valdes ut i Kurosawas film, testar Ludo den ene efter den andre, alla är på något sätt hjältar och stora tänkare, för varför ska man nöja sig med mindre?

Den siste samurajen är en otroligt originell berättelse, rolig, tankeväckande och mycket rörande, en hyllning till läsandets och lärandets stora glädje. Såväl historien om den begåvade Ludo och hans inte mindre begåvade mamma och all övrig information som finns mellan bokens båda pärmar är mycket fängslande läsning och ett fantastiskt översättningsarbete av Inger Johansson.