Förr när vi var vuxna

Anne Tyler
FÖRR NÄR VI VAR VUXNA
Roman - Forum
[+]

Mitt under en stor familjepicknick inser Rebecca Davitch att hon har blivit fel person. Vem är egentligen den här hurtfriska kvinnan som ordnar med skojiga lekar och ser till att alla alltid har fullt i glasen? Egentligen är hon ju en allvarsam och seriös historieforskare, så vad hände på vägen? Hur i all världen blev jag så här. Hur? Hur blev jag den här personen som egentligen inte är jag? Om inte om hade varit, om hon inte hade gått på just den festen vid just det tillfället, om hon inte sagt just så till den där personen, om, om, om... Vi har allt tänkt tanken. Rebecca går ett steg längre och bestämmer sig för att ta reda på hur det då skulle ha gått.

Rebecca är drygt femtio när hon börjar se tillbaka på och granska sitt liv. Hur hade det blivit om inte om vore? Om hon inte övergivit sin dåvarande pojkvän för att gifta sig med Joe, mannen som dog efter bara sex års äktenskap och lämnade henne ensam med tre styvdöttrar och en gemensam dotter? Under åren som gått sedan dess har familjen vuxit, men det är inte bara (de ganska besvärliga) döttrarnas familjer med män och barn som kommer och går som de vill. Efter makens död driver dessutom Rebecca familjeföretaget, festlokalen Stora Famnen, beläget på bottenvåningen i sitt hus. Det är ständigt fullt av festande/sörjande/glada/bekymrade människor i huset och som inte det vore nog med betalande gäster, måste det ofta ordnas med fester för familjens många födelsedagsbarn, nyfödda och bröllopspar. Däremellan springer hantverkarna ut och in för att hjälpligt lappa ihop den åldrande villan och som den stora mammaspindeln i nätet sitter alltid Rebecca och samordnar och lirkar och slätar ut och bereder väg. Men hur länge till?

Anne Tyler är en av mina favoritförfattare, bl a för Den tillfällige turisten, Arvet efter Danny och Utan bagage, Förr när vi var vuxna utspelar sig (som vanligt) i Baltimore. Jag rekommenderar alltid hennes böcker till mina nära och kära, men får ofta kommentarer om att "det händer ju inget" eller "det slutade så konstigt". Hennes böcker är säkert ganska omöjliga att filma (fast ingen regel utan undantag: Den tillfällige turisten). Inte heller i Förr när vi var vuxna finns något tillrättalagt slut, det är inte olyckligt, inte lyckligt, det blir bara som livet är. Hur märkliga personerna hon skildrar än är, känns det som att få ta del av ett tvärsnitt ur någons liv, det är varmt, humoristiskt och inlevelsefullt skildrat, med tankar och känsloliv och karaktärer man minns långt efter att boken är utläst.