Shahrazad reser västerut

Fatima Mernissi
SHAHRAZAD RESER VÄSTERUT
Fakta - Norstedts
[+]

Mitt ex av den här boken ser lite kul ut. Kanske är det inte varannan, eller ens var tredje sida, men ungefär där omkring, som har fått hundöra. Så gör jag nämligen, viker ett hörn på sidan när jag hittar något extra intressant. Den här boken är späckad med såna kommentarer. Ändå börjar jag läsa den med någon sorts provocerad känsla. Det ska nämligen ifrågasättas vem som egentligen är mest/minst frigjord: en muslimsk kvinna som döljer sig under en slöja eller en västerländsk kvinna. Alltså, skulle vi i väst vara lika förtryckta som kvinnorna i Orienten? Det är väl ändå att ta i? Men snart får jag ge mig inför författarens argumentation, det blir gott om aha-upplevelser, även om jag inte håller med Fatima Mernissi i precis alla hennes resonemang.

Överallt i världen har samhället (=männen?) på något mystiskt sätt lyckats med att begränsa och kontrollera kvinnan. I öst görs det genom "rummet", antingen i ett harem, uppdelat i en privat och en offentlig avdelning, eller genom att man tvingar kvinnan att dölja sig bakom en slöja. (Ändå anser Mernissi, precis som Latifa i Mitt förbjudna ansikte, att de mest fanatiska muslimerna inte har en aning om vad profeten Muhammed förespråkade och att islam egentligen är en mycket jämlik religion.) I väst kan man kontrollera kvinnorna genom "tiden". Mode- och reklamvärlden med dess budskap om evig ungdomlig skönhet är västvärldens harem, menar författaren, där den mogna kvinnan, eller för den delen alla vi som inte med lätthet kommer ner i en 34:a, döms till osynlighet, enligt Mernissi. Om du är över 40 år så har du breda höfter och stora bröst. Men det är förbjudet i väst, kvinnorna har inte rätt att utvecklas och bli vuxna utan ska ha små beniga barnkroppar, konstaterar hon i en intervju. Och att målet är detsamma i bägge kulturerna: att få kvinnor att känna sig ovälkomna, otillräckliga och fula, skriver hon i kapitlet Storlek 6: de västerländska kvinnornas harem.

Fatima Mernissi är sociolog från Marocko, hon är också muslimsk feminist och diskuterar i sin bok vad som hände med den modiga och intelligenta sagoberätterskan Shahrazad/Sheherazade när hon utvandrade till västvärlden, hur hon och hennes medsystrar i harem har skildrats i konst och litteratur och framförallt varför. Det ironiska i hela den här situationen ska vara att det ändå är de självsäkra och okontrollerbara kvinnorna som eggar männen i öst, medan västvärldens män, omgivna av målmedvetna, självständiga karriärkvinnor, drömmer om passiva haremskvinnor som vill göra allt för att behaga sin herre. De förstnämndas längtan speglas i muslimska sagor och legender där prinsessan ofta är mycket aktiv. Med lätthet rider hon ensam i flera hundra mil, jagar tigrar och färdas över stormande hav, medan vi i väst berättar om Snövit, Askungen, Törnrosa m fl kvinnor som passivt väntar på sin prins. Manliga fantasier vet jag alldeles för lite om (som väl är...), men Shahrazad reser västerut är en bok som väcker många tankar. Vissa ganska grova generaliseringar och slutsatser får mig att dra öronen åt mig, men boken ger också en spännande inblick i hur vår västvärld kan te sig sedd med en "utomståendes" ögon.