De döda språkens sjö

Carol Goodman
DE DÖDA SPRÅKENS SJÖ
Roman - Forum
[+]

För tjugo år sedan tog Jane Hudson sin examen från internatskolan Heart Lake, en flickskola vackert belägen vid en sjö med samma namn. Nu är hon tillbaka igen, denna gång som latinlärare för ytterligare en generation unga kvinnor. Nyligen har hon separerat från sin man och i sin strävan att börja om på nytt med sitt liv slår hon sig ner i en liten stuga på skolområdet tillsammans med lilla dottern Olivia. Snart blir det uppenbart att Jane får tampas med med många minnen i och med sin återkomst, inte alla är av den trevligare sorten.

Då som nu präglar den gamla legenden om de tre systrarna Crevecoeur skolflickornas vardag. Det berättas att i början av artonhundratalet gick de tre flickorna ner sig i sjön och för evigt förvandlades de till de tre stora stenar som reser sig ur vattnet en bit ut från stranden. Fortfarande inspirerar berättelsen flickorna till handlingar som hemliga midnattsmöten och offer till sjögudinnan, ofta under inverkan av något slags rus, och Jane minns sina egna, liknande erfarenheter. Större delen av sin skoltid tillbringade hon med sina två rumskamrater, två flickor som under ganska oklara omständigheter även de miste sina liv i sjön. Nu verkar det inte bättre än att historien upprepar sig, när ett par flickor i Janes latinklass råkar ut för saker som påminner om det förflutna. Beror det på att Janes dagbok, som varit försvunnen sedan hon sist vistades på skolan, plötsligt har dykt upp igen? Kommer alla hennes hemligheter att avslöjas, och i så fall av vem?

Jag blev nyfiken på De döda språkens sjö främst av två anledningar. Först väckte den påstådda likheten med en av mina favoritromaner, Donna Tartts Den hemliga historien, mitt intresse, men det var även den poetiska boktiteln som lockade mig att läsa boken. Titeln följs upp av en lika poetisk skildring, där vackra scener med sjön som huvudperson får stort utrymme. Historien har också fått krydda av en tät och spännande intrig där mycket kommer som en överraskning under läsningens gång. Likheten med Den hemliga historien, då? Ja, som jag nästan anade får författaren svårt att nå upp till den nivån, men boken är ändå mycket läsvärd. Lite för konstruerat känns nog upprepningen av händelserna från det förflutna, kanske hade det varit tillräckligt med den ursprungliga historien. Att Carol Goodman själv har arbetat som lärare i latin märks förstås och latinet känns allt annat än dött när jag läser om Janes lektioner. Detta är författarens debutroman, i fin översättning av Katarina Jansson.