onsdag, januari 01, 2003

Dödskänd

Ben Elton
DÖDSKÄND
Roman - Forum
[+]

Först och främst, mitt eget förhållande till dokusåpan Big Brother ser ut så här: omgång ett tittade jag på då och då, ungefär när jag råkade gå förbi teven. Tvåan däremot följde jag slaviskt, med starkt beroendeframkallande dygnet-runt-sändningar och allt. Trean håller jag mig ifrån så gott det går, för jag vet nu hur lätt det är att bli fast. Realityshower, dokusåpor, blir allt populärare och vi tycks aldrig tröttna på att se människor visa upp sig med sina fel och brister på bästa sändningstid. Ben Eltons senaste, thrillerbetonade roman handlar om en dokusåpa vid namn Husarrest, ett teveprogram som inte så lite påminner om BB. I ett lyxigt hus med biktrum, mjuka soffor och den obligatoriska bubbelpoolen låses tio deltagare in, till en början mycket medvetna om att mikrofoner och kameror uppfångar minsta lilla viskning. De tävlande har alla olika anledningar till att medverka och de kommer från vitt skilda livsstilar. Det enda de har gemensamt är väl att de av någon anledning vill visa upp sig i teve. Här finns alla de vid det här laget välbekanta karaktärerna representerade; skabbiga uteliggaren, strippan med silikonbröst, feministiska flatan, grabbiga grabben av folket med flera.

Produktionsbolaget Peeping Tom med stentuffa Geraldine i spetsen spelar mycket skickligt på tevetittarnas sympatier genom att dra i än den ena, än den andra tråden. Publiken faller som furor för alla tricks och som dokusåpatittare får man otaliga tankeställare vid läsningen. Ahaaa? Är det sååå man gör? Men så händer det då, "det som inte kunde hända". På den tjugosjunde dagen blir en av deltagarna brutalt mördad och gärningsmannen går trots dygnet-runt-bevakningen inte att identifiera. Polisen som kopplas in får tillbringa många och långa timmar med att gå igenom det filmade materialet från husets alla vinklar och vrår. Programmet fortsätter dock att sändas och tittarsiffrorna stiger allt mer. Så gott som varenda människa, antingen man följer programmet eller inte, har sin egen teori om vem den skyldige är och det är inte så alldeles säkert att Peeping Tom är intresserad av att fallet ska lösas snabbt. Mitt i smeten sitter kommissarie Coleridge, skönt kärv och inte ett dugg imponerad av den "glamorösa" mediavärlden. Han upptäcker så småningom att huset ruvar på otaliga hemligheter, på båda sidorna så att säga och det hela utvecklas till en spännande thriller med skarp dialog, svart humor och kluriga förvecklingar.

Jag läste någonstans att såväl den engelska som den australiensiska tevepubliken tyckte att författaren hade fångat just deras BB-variant på pricken. Och visst kan man även hitta likheter med den omgång som just nu visas i svenska kanal 5, minus läskigt mord får man hoppas... Nyligen recenserade Bokringen Kjell Westös roman Lang som även den skildrar det cyniska mediesamhället, där människor förbrukas och sedan kastas på soptippen när tevekamerorna är avstängda. Den var läsvärd, men jag föredrar alla gånger Ben Eltons historia.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar


Tack för din kommentar, välkommen tillbaka för ditt svar :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...