Nattsystern

Unni Lindell
NATTSYSTERN
Kriminalroman - Piratförlaget
[+]

Den norske kriminalkommissarien Cato Isaksens öden och äventyr har vi de senaste åren kunnat följa i tre böcker och den planerade trilogin har nu utökats med en fjärde bok. (Möjligen blir det också en femte, Unni Lindell medger att hon har planer på en fortsättning, men att hon först vill vänta ut teveserien som ska baseras på de böcker som redan finns.) Författaren har bytt svenskt förlag och det är nu Piratförlaget som fått den stora äran att ge ut Lindells böcker. För en ära måste det räknas som. När Nattsystern kom ut i Norge hösten 2002 blev den förstås genast en stor succé (trots en del småsura recensioner...) och något annat är inte heller att vänta här i Sverige.

Det hela börjar med att en äldre kvinna, Brenda Moen, hittas skjuten mitt på gatan i Ullevål Hageby, ett lugnt och välmående villaområde. Inga spår finns efter förövaren och eftersom väskan med innehåll är intakt verkar det inte heller vara ett rånmord. Någon dag senare tillkommer ytterligare fakta i fallet, då man kommer på att det är Brenda Moens barnbarn Kathrine som de senaste veckorna förekommit på tidningarnas löpsedlar under stora rubriker. Den fjortonåriga Kathrine har anmälts saknad, senast sågs hon av en bilist nära Oslofjordtunneln. Kan hon ha något med mormoderns död att göra? Polisarbetet går minst sagt trögt i båda fallen, men när polisledningen för länge sedan har gett upp hoppet nystar Cato Isaksen själv vidare och hittar förstås ledtrådar ingen annan tänkt på.

Jag blev lite besviken på den tredje boken i serien, Sorgmantel, som kändes annorlunda än de två föregångarna, både i upplägg och intrig. Men med Nattsystern är Unni Lindell i gammal, god form igen, i den stilen jag föredrar, med polisprivatliv och mycket Cato. Det jag har klagat på tidigare, brist på redigering, stör mig inte alls i den senaste boken. Dialog, miljöskildringar - också bra. Har han slagit sig till ro nu då, den egoistiske kvinnokarlen? Nja, fortfarande finns vackra brottsplatsundersökaren Ellen Grue i hans tankar och trots att hon visst ska gifta sig vilken dag som helst verkar hon inte helt att kunna släppa kriminalkommissarien Isaksen. Och inte heller i den här boken har den hårt prövade polismannen tid att hämta lille George på dagis och informationsträffarna i Vetles klass får hustrun Bente vackert ta hand om. Det mesta är som det brukar alltså, och jag ser fram emot nästa bok i serien!