Pianostämmaren

Daniel Mason
PIANOSTÄMMAREN
Roman - Albert Bonniers förlag
[-]

Långt borta i Burmas djungler står en värdefull flygel och är ostämd. Detta skulle pianostämmaren Edgar Drake varken ha brytt sig om eller känt till om han inte blivit kontaktad av det brittiska krigsministeriet som berättar det för honom. Pianot ägs av en viss Anthony Carroll, en mytomspunnen läkare, vars starka ledarskap har åstadkommit storverk i ett oroligt område med många stridande stammar. Det är av yttersta vikt att freden upprätthålls, Carroll och pianot är båda oumbärliga, så Drake måste lämna det dimmiga London och sin hustru för att ge sig av på en lång resa i drottningens tjänst.

Historien bakom Pianostämmaren är intressant. När den unge amerikanen och Harvardstudenten Daniel Mason studerade malariaforskning i Thailand och norra Burma skrev han samtidigt ner sina tankar och nya intryck på små lappar. En dag färdades han nerför Salweenfloden, i en båt med lång akter förbi de skogklädda tysta stränderna och hörde då ett märkligt ljud, en melodi från ett ostämt piano. De skilda bitarna kunde sedan börja fogas samman till en roman, ett ambitiöst projekt, rikt på detaljer om medicin, historia, botanik och politik.

Stor sak görs av att författaren trots sin ringa ålder, 26 år, ändå har ett "moget" skrivsätt. Det är snarare lite tungt och tråkigt, tycker jag, som gärna hade sett att Mason strukit en del av sin maffiga research när det blev dags att sätta storyn på pränt. Romanen sägs vara inspirerad av två stora klassiker, Odysséen och Joseph Conrads Mörkrets hjärta, och varför inte också dramafilmen Pianot med Holly Hunter och Harvey Keitel. Kontrasterna mellan det exotiska landskapet och den korrekte engelsmannen, som med "stiff upper lip" försöker anpassa sig till sitt nya, primitiva liv skildras väl, men berättelsen om hur en man gör en lång resa för att stämma ett piano och sedan stämmer detta piano gör mig helt enkelt inte tillräckligt intresserad eller berörd. Välskriven, javisst, men ack så trist.