Tre kom till kungen

Magnus Mills
TRE KOM TILL KUNGEN
Roman - Forum
[0]

Mitt ute på den stora, öde slätten står ett litet plåthus. Där har en man slagit sig ner för att leva ett stillsamt liv som inte medför några större sensationer än att de andra eremiterna i trakten, Simon, Steve eller Philip, kommer och knackar på någon gång om året. Men redan på bokens första sida får berättaren, som vanligt i Magnus Mills böcker en namnlös man, det lite hetare om öronen. En dag stod en kvinna utanför dörren och sa: "Jaså, det är här du har gömt dig". Vår berättare har dock inte haft en tanke på att gömma sig för någon, i synnerhet inte för kvinnan, som han vagt känner igen som en vän till en vän. Visserligen har han slagit sig ner just där för att få vara ifred, men några mil längre bort har han ju grannar som han träffar då och då. Om han måste.

När Mary Petrie flyttar in, med buller och bång, blir det en ny världsordning. Hon har synpunkter på det mesta, det är för kalt på väggarna och skorstenspipan är för kort och vore det inte trevligt med lite sällskapsliv? Hon minns också berättarens ursprungliga plan, att slå sig ner i ett plåthus, men inte på en torr, sandig slätt, utan i en kanjon. Vad blev det av de drömmarna? En person med sådant gott minne är som alla kan förstå mycket stressande. I samma veva börjar snacket gå om en viss Michael Hawkins, en man som slagit sig ner ännu längre bort i ödemarken. Simon är uppfylld av berättelserna om den mytomspunne Michael Hawkins, vilket av någon märklig anledning irriterar vår (anti)hjälte. Är det inte han själv som bor längst bort? Och som slog sig ner i ödemarken först? Har det förvandlats till någon tävling helt plötsligt? Än värre blir det när den store Michael verkar få efterföljare. Simon monterar till och med ner sitt plåthus för att flytta det närmare Michael, som har stora planer. Han ska bygga en kanjon där alla som vill ska få slå sig ner.

Författarens På Orientexpressen intet nytt var en smått absurd historia om en man som hamnar i ett mardrömsliknande scenario på en öde campingplats. Det absurda går igen i den senaste boken, där handlingen utspelar sig på en ännu mer öde plats. Boken sägs vara en fabel, en allegori, en beskrivning som åtminstone får mig att knyta mig en smula vid läsningen, eftersom jag hela tiden "måste" fundera över vad Magnus Mills egentligen anspelar på. Författarens humor sägs ofta vara manlig, a la Monty Python och Killinggänget, vilka jag som kvinna (märkligt nog...?) också kan uppskatta. Och som kvinna ger Mary mig en underbar inblick i hur det måste kännas för en man när det blir dags att leva samboliv! Med små medel får författaren ihop en dråplig historia vars budskap man om man så vill kan applicera på våra liv i stort. Tre kom till kungen är en tunn volym på runt 160 sidor som man lätt klämmer på en kväll, men också en bok att återvända till.