Dödens pendel

Jonas Moström
DÖDENS PENDEL
Kriminalroman - Natur och Kultur
[0]

Hej, ännu en läkare som debuterar som författare och eftersom det har varit ganska lyckat i tidigare fall (jag tänker främst på Karin Wahlberg förstås) ville jag gärna läsa Jonas Moströms debutroman. Och det gjorde jag rätt i, för detta var både spännande och välskrivet.

Vi rör oss i Sundsvall, under en extra svettig sommar, där kriminalkommissarie Johan Axberg står i centrum för utredningen av en rad kusliga mord. Fast till att börja med är det ingen mer än Axbergs gode vän Erik Jensen, läkare på Sundsvalls sjukhus, som fattar misstankar när den ene efter den andre, unga, gamla, sjuka, friska, män och kvinnor, oväntat avlider i sömnen, möjligen av hjärtstillestånd. Jensen drar till och med igång en studie om ett eventuellt virus, något att skriva avhandling om och göra karriär på, kanske? Men det är ändå något som inte stämmer och polisutredningen kommer så småningom fram till att en seriemördare härjar i trakten, en otäckt smart och försiktig seriemördare som inte lämnar minsta spår efter sig. Hur har morden gått till och vad är motivet till att ta livet av till synes oskyldiga människor på löpande band? Det blir lite att grubbla på för kommissarie Axberg och hans kollegor.

Författaren har skapat ett lätthanterligt persongalleri i miljöer som känns trovärdiga, något som på flera sätt väckte mitt intresse. Om Dödens pendel är den första i en planerad kriminalserie vet jag inte, men det vore ganska trevligt att träffa karaktärerna igen, även om alla kanske inte är Sveriges mest sympatiska personer. Axberg är en strulputte som efter den femtiofjortonde otrohetsaffären inser att han ju egentligen visst vill leva med ungdomskärleken. Den andre manlige huvudpersonen, doktor Jensen, vill klättra på karriärstegen, helst i Stockholm, medan hustrun vill bo kvar i Sundsvall nära mamma och sedan dessutom ser till att bli gravid utan Jensens samtycke. Jag tänker en del på Unni Lindells norske kriminalkommissarie Cato Isaksen när jag läser om vännerna Jensen och Axberg och sämre inspiration kan man ju som författare ha.