Självtäkt

Tove Klackenberg
SJÄLVTÄKT
Kriminalroman - Natur & Kultur
[0]

Åklagaren Svea Lundström Duval, som i förra boken, Påtaglig risk att skada, rörde sig i det fiktiva Bäckby någonstans i Värmland, har i Självtäkt nyss börjat ett årslångt vikariat på åklagarkammaren i Östersund. Den för förmodligen de allra flesta ganska oklara titeln får som tur är sin förklaring redan på försättsbladet: rubbar man olovligen annans besittning för att själv taga sig rätt, dömes för självtäkt. På sitt första uppdrag på nya jobbet hamnar Svea i Svegs tingsrätt, där en kvinna står åtalad för just detta brott. Kvinnan har efter många år av olägenheter rivit ett stinkande getskjul som hon säger står på hennes mark. Målsäganden i fallet är Nils Ellerth Larsson, en mycket speciell man som menar att skjulet visst är byggt på hans mark. Denna process visar sig snart bara vara toppen på ett isberg.

Sveas särbo Melvin har som nyutnämnt kammarrättsråd nu hamnat i Sundsvall. Han kan berätta att Larsson på flera håll driver processer angående äganderättsförhållanden i fjällvärlden, det handlar alltså inte bara om det lilla skjulet i Sveas mål. Gränsdragningarna är inte till allas belåtenhet, efter att staten någon gång i slutet av 1800-talet genomförde vissa omfördelningar av marken. Jordbruk, vattenkraft och malmbrytning blev plötsligt mycket viktigare än samernas rätt till renbete, jakt och fiske. Jobbig typ, den där Larsson, det tycker de allra flesta, polisen också. Men så hittas Nils Ellerth Larsson död mitt ute i skogen, ihjälfrusen, och vad det verkar har han också tittat lite för djupt i glaset. Hm. Eftersom trakten samtidigt drabbas av sabotage, strömavbrott, vandalisering med mera, förutom de vanliga fallen av hustrumisshandel, olycksfall och sexuella övergrepp, får Svea minsann fullt upp även i Östersund.

I Självtäkt ges, förutom spänningsmomentet, ett bra tillfälle till att lära sig mer om samernas kultur och historia, något som väl de allra flesta vet alldeles för lite om. Men tyvärr blir det ändå lite för mycket av knastertorr research, lite för mycket högläsning ur tjocka doktorsavhandlingar för att jag ska orka hålla koncentrationen uppe precis hela tiden, hur behjärtansvärt ändamålet än är. Självklart kommer jag ändå att läsa nästa bok om Svea, spåret vidare till Sveas eget ursprung ska till exempel bli intressant att följa och dessutom lockar Tove Klackenberg med en liten cliffhanger i slutet av boken... Monika Larsson, den sympatiska advokaten från förra boken, får väldigt gärna göra ett gästspel i nästa bok. Trots allt föredrar jag rättegångsdramatik framför Jägarna.