Smärtans hus

Jo Nesbø
SMÄRTANS HUS
Kriminalroman - Forum
[+]

På ett bankkontor mitt i centrala Oslo ska strax en otäckt brutal scen utspela sig. En maskerad och beväpnad rånare riktar sitt gevär mot en av de kvinnliga banktjänstemännen och meddelar via henne att hennes kollega har 25 sekunder på sig att stoppa ner sedlarna från uttagsautomaten i rånarens väska. Tyvärr fumlar mannen i fråga, han tar helt enkelt lite för lång tid på sig. De sex extra sekunderna resulterar i att rånaren gör allvar av sitt hot och skjuter sin gisslan. Det visar sig också snart att rånet inte var någon engångsföreteelse, snart rånas ännu en bank och det börjar självklart bli bråttom att komma mördaren på spåren.

När vi senast träffade Harry Hole, i boken Rödhake, hade han nyligen blivit befordrad till kriminalkommissarie. Harry har otur med kvinnorna i sitt liv (eller det är väl snarare de som har otur, de dör som flugor, såväl kollegor som älskarinnor...) och när författaren presenterar en ny kvinna i handlingen håller man tummarna för att hon ska få leva lite längre. Beate Lønn är nybliven polisinspektör och ska komma att samarbeta med Harry i fallet med bankrånen. Beate har en sällsynt förmåga som jag faktiskt inte avundas henne. Hon glömmer aldrig ett ansikte, nej, inte ens någon hon skymtade i en busskö för sju år sedan. Det kommer förstås väl till pass i polisarbetet och hon sätts att arbeta med filmerna från bankernas övervakningskameror. Det ger resultat minsann. Personligt inblandad i det hela blir Harry också, som sig bör. Klurig intrig, där åtminstone jag höjde på ögonbrynen ett antal gånger.

Jag erkänner att jag är väldigt förtjust i Harry, trots att/tack vare (välj själv) att han är en antihjälte av typ 1A, en lite halvt missanpassad ensamvarg med trassliga familjerelationer och alkoholproblem. Jag gillar att läsa om den norska undre världen, om brottslingar och poliser i vårt grannland, och Smärtans hus precis lika bra som de andra delarna i bokserien, spännande och välskriven med det där drivet som gör att man vänder blad efter blad. I svensk översättning får vi dock inte läsa hela serien om Harry Hole, del två, Kakerlakkene, har hoppats över och Smärtans hus är alltså egentligen bok nummer fyra. Jag gillar inte sånt, men vad ska man göra? Förlaget kallar Jo Nesbø för Norges bästa spänningsförfattare och trots att mina kunskaper om grannlandets förmågor i denna genre är ganska eftersatta kan jag hålla med om att han är mycket bra. Vid en omröstning på Dagbladet ligger Nesbøs hjälte i skrivande stund på tredje plats, efter lokala storheterna Knut Gribb och Varg Veum. Jag hejar på Harry!