Måntunneln

Jim Kelly
MÅNTUNNELN
Kriminalroman - Minotaur
[-]

Jim Kelly är en författare som jag av någon anledning som jag inte ens själv begriper har gett osedvanligt många chanser. På något sätt har jag trots alla vresiga invändningar jag har haft mot hans böcker ändå gillat att läsa om journalisten Philip Dryden och hans trogne vapendragare Humph, en sunkig taxichaffis som fördriver väntetiden med att studera språkkurser via bilens kassettbandspelare och fylla på sitt förråd av miniflaskor med sprit genom körningar till Stanstedflygplatsen. Tillsammans slåss det udda paret mot väderkvarnar... eh, brottslingar och deras nästan motvilliga vänskap är småmysig att läsa om. Men nu är det slut på smekmånaden. Inga fler böcker av Jim Kelly kommer över min tröskel i fortsättningen. Måntunneln orkade jag inte ens läsa ut.

Nå ja, så här långt kom jag i alla fall: Dryden har inte mycket att pyssla med på jobbet, så han och Humph tillbringar dagarna med att åka omkring i den gamla rostiga taxin och leta efter lämpliga uppslag till artiklar. En dag hamnar de ute på en arkeologisk utgrävning en bit utanför staden Ely. Under andra världskriget låg där ett läger för italienska och tyska krigsfångar och i en mystisk tunnel, kanske en gång använd som flyktväg, har man hittat liket av en man som blivit skjuten i huvudet. På något sätt lyckas man identifiera det mycket gamla skelettet som en italiensk fånge. Det märkliga är bara att mannen snarare tycks ha tagit sig in i lägret än försökt fly därifrån! som förlaget så upphetsat ropar. Polisen är inte särskilt intresserad (och inte jag heller), men Dryden tycker att det luktar artikeluppslag och forskar ivrigt vidare i saken. Det ska komma att handla om en inbrottsvåg som pågick som intensivast vid tiden för kriget (gäsp), konststölder (gäsp, gäsp) och gamla människor som en gång bodde på gamla herrgårdar (suck).

För en gångs skull kommer faktiskt efterordet (det förhatliga...) väl till pass. Trots att jag som sagt aldrig blev intresserad eller fångad av intrigen, utan avbryter min läsning innan jag ens har kommit till halva boken, tänkte jag att det kunde vara kul att läsa om hur det gick för de inblandade i den här soppan. Det var det inte. Heller. Inga fler böcker av Jim Kelly, utlovade jag i recensionens början, men vill bara komma med ett liten brasklapp. Skulle författaren mot all förmodan skriva en bok som helt och hållet utspelar sig i Humphs gamla taxi vill jag gärna läsa den.