Äntligen! kanske någon utbrister nu. (Jag vill i alla fall göra det…) Lüge eines Lebens, bok nummer fyra om historieprofessorn Stachelmann. Kärlekslivet funkar, på jobbet går det också jättebra, men säg den lycka som varar… Stachelmann blir beskjuten på öppen gata. Alla är överens om att skytten lätt skulle ha kunnat knäppa Stachelmann, men valde av någon anledning att missa. Detta får förstås den gode professorn att börja grubbla. Vem vill skrämma honom, och varför? Har det något med hans avhandling om koncentrationslägret Buchenwald att göra?Ja, det blir väldigt mycket grubbel i en bok som blir alldeles för lång. Intrigen räcker helt enkelt inte till alla sidor och vissa lämpliga sammanträffanden känns också irriterande. Positivt är att jag – som vanligt - får en del nya historiekunskaper, eller möjligen får fräscha upp mina gamla. Men Stachelmann på tomgång, vilken besvikelse efter tre mycket bra kriminalromaner.
Äntligen! (sympatihojt)
SvaraRaderaDet som störde mig mest var nog studentens (vad hon nu hette) omständiga sätt att meddela Stachelmann vad som pågick.
Samt han i rullstolen, förstås. Har man läst mer än en deckare tar man inte för givet att han behöver den ...
Fast, som sagt, vår hjältes framtidsplaner bådar gott!
marianne: haha, ja, det var mycket som var onödigt omständligt i den här boken. Ändå kan jag inte tänka mig att släppa Stachelmann, måste ju se om han förverkligar de där planerna! Kolla annars här vad författaren har på gång: http://www.cditfurth.de/dummiebuch.htm
SvaraRadera