lördag, januari 01, 2005

Lyckliga flickor

Nell Freudenberger
LYCKLIGA FLICKOR
Noveller - Forum
[0]

Lite spännande bakgrundsstory till den här boken. Författaren Nell Freudenberger har bokstavligt talat gjort blixtkarriär, alltid värt att notera i denna ganska knepiga bransch. Hennes första novell publicerades i The New Yorker och blev mycket uppmärksammad, kanske var det till och med titelnovellen Lyckliga flickor. I så fall förstår jag mycket väl att hon erbjöds ett toppenkontrakt med förskottsarvode för att kunna skriva ett knippe noveller till. Tillsammans blev det fem noveller som samlats i denna bok, alla utspelar sig i Asien, i Indien, Thailand. (Det är väl därför boken liknas vid Sofia Coppolas succéfilm Lost in translation. Själv hade jag den underbara novellsamlingen Kvällens lagar av Mary Yukari Waters (även den på Forum) i gott minne.)

Men så här ligger det till. Den inledande titelnovellen är fantastisk, den ger jag utan att tveka högsta betyg. En ung amerikansk kvinna har under ett antal år haft ett hemligt förhållande med en gift, indisk man, Arun. Eller kanske inte så hemligt, för en dag dyker "svärmordern", Mrs Chawla, oanmäld upp. Åtta månader har gått sedan Arun dött, älskarinnan bor kvar i det hus han hjälpte henne att skaffa. Hur länge ska hon stanna? Vad är hon nu, när hennes älskare inte längre finns i livet och det passionerade kärleksförhållandet är över? Det blir en lågmäld duell mellan modern och älskarinnan.

Även novell nummer två, Hittebarnet, är mycket läsvärd. Kulturkrocken blir ett faktum när en amerikansk familj gör en blixtutryckning för att stötta, eller rädda, sin unga dotter som bor och arbetar i Bangkok. Hon har just ringt hem och berättat att hon blivit våldtagen av sin pojkvän, thailändske Jo. Kan inte familjen komma över och fira jul, så att allt blir precis som vanligt? Det kan de, två dagar före jul sitter de i frukostmatsalen på ett hotell i Bangkok. Men föräldrarna har en hemlighet. De har precis separerat, utan att berätta det för dottern. Även den tredje novellen gillar jag, men sedan sjunker kvaliteten tyvärr. Novellen Privatläraren är för mig är helt ointressant och den femte och sista bidraget, Brev från den sista utposten, en sorts brevbiografi, orkar jag knappt läsa klart. Synd, men jag ser ändå fram emot Nell Freudenbergers nästa bok, och nya, intressanta novellsamlingar från Forums förlag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar


Tack för din kommentar, välkommen tillbaka för ditt svar :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...