Ett halvt ark papper

Bokcirkeln i P1 avslutas med denna sorgliga novellklassiker från 1903, som skrevs när nio år återstår av Strindbergs liv (han avled den 22 maj 1912, 63 år gammal). Den korta texten bygger på en papperslapp som hänger vid telefonen i ett hem, med en rad nummer och namn. Novellen är heller inte mycket längre än så när den berättar om en ung man med sorgflor på hatten som efter sista flyttlasset har gått vandrar runt i sin tomma lägenhet för att se om han glömt något. Eventuellt är den baserad på brodern Axels liv, som förlorade hustru och barn inom en period på två år, eller kanske skildrar den Augusts egen upplevelse när hustrun Harriet tar med sig deras barn och tillbringar sommaren på annan plats.

René Vázquez Díaz menade att efter självbiografiska En dåres försvarstal och Ensam då Strindberg vande oss bokcirkeldeltagare vid att han berättar om sig själv, är detta konstruerat, det är litteratur. I den övriga diskussionen, om hur många sidor man ger en ny bok, håller jag med Åsa Moberg, livet är för kort för böcker som inte griper tag. Dock börjar jag alltid från början och läser inte som hon tjugo sidor mitt i boken, även om det var ett intressant grepp. Jag kan också instämma i det hon sa om sitt förhållande till Strindberg, att hon tidigare inte direkt hade något, men nu har kommit honom närmare och uppskattar det laddade och poetiska språket. Bra litteratur är så tidlös som Liv Strömquist avslutade.