I 28 år fanns den där, Berlinmuren, mellan 13 augusti 1961 och 9 november 1989, från några år innan jag föddes och fram till att jag väntade mitt första barn. Det är lång tid! För en liten germanofil var Östtyskland förstås fascinerande, ett helt slutet land, mitt i Europa, som man bara kunde lämna genom mer eller mindre dumdristiga flyktförsök.
Claudia Rusch berättar i Meine freie deutsche Jugend från 2003 om sin uppväxt i Östtyskland, det är korta sammanhängande noveller i kåserande stil, om matteläger, Jugendweihe (en socialistisk variant till kristen konfirmation) och Stasiagenter som satt och spionerade på gatan i sin Lada. Boken finns översatt till svenska och heter då Honeckers kanderade äpple, efter en av novellerna där Claudia på en utflykt får ta med ett efterlängtat kanderat äpple hem. På tåget börjar lilla Claudia till de andra passagerarnas förtjusning dra vitsar, oanständiga och politiska, mindre lämpliga vitsar om den östtyske ledaren Erich Honecker. Den regimkritiska mamman, som redan stod under Stasis bevakning, blev inte lika glad ...
För Claudia, som är född 1971, öppnade hela världen upp sig just som hon blev myndig, vilken tajming! Men hennes första reaktion när muren öppnades var en blackout. Bis heute weiß ich nicht, was los war. Ich hatte die Information verstanden, aber sie löste nicht aus. (Än i dag vet jag inte vad som hände. Jag förstod informationen, ändå gick den inte in.) Men allt är förstås inte okomplicerat, för trots att Claudia alltid drömt om att komma därifrån är hon innerst inne en "ossie". Die DDR in mir ist nicht einfach verschwunden, nur weil das Land nicht mehr existiert. (DDR i mig försvinner inte bara för att landet inte längre existerar.) Ostalgi kallas nostalgin kring det forna Östtyskland, men det är nog mer en turistgrej. Claudia Rusch verkar i alla fall inte vilja ha tillbaka den tiden.
I mitt löpande läsprojekt (en bok på tyska i månaden) tänkte jag fortsätta med Östtyskland, det blir Christa Bernuths Innere Sicherheit, en krimi som utspelar sig i DDR på 1980-talet.
"Honeckers kanderade äpple" har jag läst- en mycket underhållande bok (just den där scenen när huvudpersonen drar Honeckervitsar är ju obetalbar!). Jag ska försöka följa ditt exempel med en bok på tyska varje månad- det blir nog mitt nyårslöfte (även om jag inte brukar vilja ge sådana).
SvaraRaderaKul om du hänger på min utmaning, Ingrid! Åtminstone jag måste tydligen ha ett "krav" på mig, annars blir det inget läst på tyska ... Kul när man hittar guldkorn som det här :)
Radera