Älskaren, del I

Första träffen i Lundströms bokradios nya bokcirkel avklarad, vi har läst de första 45 sidorna av Älskaren - Marguerite Duras från 1984, tillsammans med Håkan Nesser och dramatikern/ regissören Farnaz Arbabi (aktuell med föreställningen Jag ringer mina bröder) och programledaren Marie Lundström.

I går kväll röstades Årets sexist 2013 fram i Genusfotografens tävling, vi är många som har tröttnat på objektifieringen av kvinnor, på att det finns de som tror att kvinnor vill bli bedömda, godkända, kanske t o m "törstar efter en mans ord". Det tänker jag på när jag läser det allra första stycket i Älskaren. Mannen som går fram till bokens huvudperson tycker säkert att han har något viktigt att berätta: Jag har kommit för att säga att för mig är ni vackrare nu än när ni var ung, jag tyckte mindre om ert unga ansikte än om det ni har nu, det härjade. Själv är bokens jag inte lika förtjust i sitt åldrande, "mitt ansikte är förstört", menar hon.

Som ung kvinna på gränsen till vuxenvärlden, femton och ett halvt år, ingick hon i ett omaka par där mannen på de flesta punkter kunde anses ha övertaget - i fråga om ålder, kön och klass - men där hon som vit fransyska hade högre status i den tidigare franska kolonin Indokina eftersom han som var kines. När deras blickar möts för första gången på färjan på Mekongfloden är hon redan van vid att bli betraktad av män. Man ser på vita kvinnor i kolonierna, och på de små tolvåriga vita flickorna också. Hon kommer från en ganska trasig familj med dålig ekonomi och osunt familjeliv, som deltagarna i bokcirkeln poängterade. De två dras till varandra, hon ser kanske en väg ut, han ser att hon är tillgänglig (med urringning, körsbärsrött läppstift, guldskor och herrhatt!) Han är erfaren och världsvan, han "gör det han brukar göra", men för henne är det första gången. Ändå är det hon som har makten - eller? Är det verkligen hon som väljer vad som ska hända?

Det finns en hemlighet bakom varje mening. - Håkan Nesser i bokcirkeln.

Nästa gång träffas vi på pocketsidan 83.