4/10: Grand Mal

En Linda Boström-Knausgård till, ja, tack gärna! Helioskatastrofen var ju så bra (min recension), väl värd att gå till final för Sveriges Radios romanpris. Grand Mal är prosadebuten, en novellsamling som kom efter diktsamlingen Gör mig behaglig för såret. Redan i den andra novellen kan jag dra en liten parallell till Helioskatastrofen, med ett barn som föds under dramatiska omständigheter, med ett segerskrik, Vitbjörn Kung Valemon. Blodig och hallucinatorisk om kvinnan som träffar en förhäxad varelse som är björn på dagen men man på natten.

Osett landskap skildrar en tågresa med en oväntad avslutning, i bästa Alice Munro-stil och i den korta novellen Under tiden, bara två sidor, berättar en sängliggande sjukling om sin resignation inför döden. Utanför sovrumsfönstret råder långvarig torka när det plötsligt kommer så mycket regn att innergården består av sväljrörelser och gurglingar. Gripande är också den inledande novellen, med författarens, eller berättarjagets, Önskan om att läsaren ska lämna hennes familj i fred, Jag kan inte skydda dem längre. Jag kan inte vara vaken på det här sättet. Vackra och ofta omskakande texter av en spännande författare som förra året belönades med Mare Kandre-priset med motiveringen:

För att hon med ett osentimentalt språk gestaltar den mänskliga existensen i gränslandet mellan psykosens förvrängda värld och verklighetens inrutade tillvaro. Hennes berättelser skrivs fram i enlighet med mytens logik, som aldrig frågar varför – men tillåter en syn på oss själva som svårligen låter sig bestämmas i härskande kategorier.

Läsmaraton: bok 4/10