5/10: Heja, heja!

Heja, heja, ja, vilken bok skulle passa bättre för att få fart på ett läsmaraton igen? Maraton är alltså något jag enbart pysslar med när det gäller böcker, jag är ingen löpare, även om jag gärna tränar allt från gym och spinning till dans och yoga, varvat med mer eller mindre raska långpromenader. Jag har faktiskt svårt att tänka mig något mer motbjudande än att träna inför och sedan i ett svep springa 42 195 meter och den uppfattning lyckas inte ens Martina Haag ändra på.

Heja, heja! handlar (tyvärr?) inte så mycket om hur man kommer i gång med att springa, om det nu inte är precis så lätt som författaren beskriver, att man första dagen ger sig tusan på att springa i t ex tolv minuter, nästa dag bestämmer man sig för att öka på en minut till tretton minuter osv. Mest berättar hon om de olika loppen hon har sprungit och det är ju ... ssssnaaaaarrrrkk.

Med tanke på hur det har gått känns det lite olustigt att läsa den sista sidan i boken, med en dialog mellan Martina och hennes dåvarande make, något om att det kan vara dåligt för äktenskapet att inte stötta sin fru när hon springer. Ett genomgående tema i boken är nämligen att hela övriga familjen Haag, en man och fyra barn, bara vägrar komma och titta och heja på Martina när hon springer. Heja, heja! är Martina Haags sjunde bok. Blir den åttonde en skilsmässoskildring ...?

Läsmaraton: bok 5/10