8/10 Mãn

Här blev det en liten läsmaratontradition, jag läste Ru förra året (min recension) och nu blev det dags för Mãn - Kim Thúy, vietnamesisk-kanadensisk författare. (Och det blev vietnamesiskt för andra gången i mars, se Det nakna ögat.) Mãn är kvinnornas bok, om mammor och döttrar och väninnor. Och en styvmor, en "kall mor", en ganska förfärlig kvinna som rensar bort och slänger böcker i bokhyllan för att vinden ska kunna cirkulera. Vad?

Mãn är också en en kärlekshistoria, men den blommar upp först utom äktenskapet. Bokens huvudperson gifter sig med en man som på traditionellt sätt uppvaktat henne, en man som liknade en brun limefrukt som marinerats i salt, legat och blivit varm i solen och med tiden deformerats. Ett liv skapas i Montreal, i en enkel restaurang som till att börja med endast serverar en enda rätt per dag. Ett matminne åt gången, bananblad och stjärnanis, risrullar och bönröra i samma ljusa gula ton som månen. Kundkretsen växer och blir allt större och verksamheten utvecklas med kurser i vietnamesisk matlagning, kokböcker och gästspel på andra restauranger. Plötsligt vecklades livet ut framför henne som en målarduk där nya färger, nya former blev synliga. Och när hon på en resa till Paris träffar Luc, med jadeögonen, är hon mottaglig

Mãn betyder "full av lycka", att alla önskningar har gått i uppfyllelse, men om man också vet att dygd och försakelse, i alla fall enligt författaren, är två dominerande inslag i den vietnamesiska folksjälen kanske man kan misstänka hur denna kärlekssaga slutar. Ru förtrollade mig, Mãn lyckas inte göra om den bedriften, men boken är både vacker och läsvärd ändå. Jag tycker om att läsa om de språkliga finesserna, som att ordet "la" beroende på uttal och betoning kan betyda så skilda saker som "ropa", "svimma" och "sval". Eller att vietnamesiskan saknar verbtempus, man talar bara i infinitivform, i nutid. Att bara leva i nuet är dock betydligt svårare, även i Vietnam.

Läsmaraton: bok 8/10