Shalom Israel!

Med anledning av det historielösa resultatet i EU-valet går veckans resa till Israel, världens enda judiska land och ständigt kontroversiellt i samband med Israel-Palestina-konflikten. För några år sedan reste bokbloggarna Jorden runt, då gjordes bl a ett stopp i Mellanöstern.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Israel eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Kvinnan i Jerusalem - Abraham B. Yehoshua var en av böckerna jag läste under den tidigare nämnda läsutmaningen, författaren räknas som en av Israels främsta med flera titlar översatta till svenska. Tyvärr blev jag inte helt förtjust, kanske för att jag inte riktigt förstod allegorin, hrm ... (min recension).

Mycket bättre tyckte jag om Hur man botar en fanatiker - Amos Oz, den israeliska författaren som ofta nämns i samband med Nobelpriset i litteratur. I denna lilla bok presenterar han sitt förslag på lösning i konflikten mellan israeler och palestinier, en som han säger plågsam kompromiss, men på något sätt så självklart.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Israel. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Förra året läste jag en israelisk deckare, inte vardagsmat precis, Utsuddade spår - Dror Mishani (min recension). Mycket bra, denna första bok i en planerad trilogi om kommissarie Avraham Avraham, Avi kallad, den vann faktiskt Svenska Deckarakademins pris för bästa översatta deckare 2013. Författaren är litteraturprofessor med kriminalromaner som specialitet och i september kommer den efterlängtade andra delen på Brombergs, Okänt hot:

En sprängladdning hittas i en väska nära ett daghem i en förort till tel Aviv. Några timmar senare mottar polisen ett hot. Det visar sig bara vara början på något mycket större och mer skrämmande. Kriminalkommissarie Avraham Avraham får uppdraget att leda utredningsarbetet, men han plågas av skuldkänslor från ett tidigare fall där ett barn var inblandat. Han är fast besluten att inte göra om samma misstag.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Israel, som du inte läst, men är nyfiken på.

Etgar Keret är förutom författare även filmregissör som med debuten Jellyfish 2007 vann en Camera dOr i Cannes. Att han jämförs med mina favoriter Franz Kafka och Woody Allen får mig att genast flytta upp honom ett par placeringar på läslistan. När jag läser om hans Plötsligt knackar det på dörren ser jag förresten att amerikanen Nathan Englander står med som översättare, jag har tidigare läst Englanders novellsamling Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank (min recension). Så här skrev jag t ex om novellen Systerkullar:

... det blir nedslag på samma plats, på toppen av en höjd någon mil öster om Jerusalem, från 1973, vid fyra olika tillfällen med några års mellanrum, fram till vår tid, en berättelse som kan läsas med djup symbolik, om religion, om politik. Och det är kontroversiellt, beroende på var man har sina sympatier.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Israel.

Israel är ett favoritland när det gäller Eurovision med vinst två år i rad, A-Ba-Ni-Bi - Izhar Cohen & Alphabeta 1978, och Hallelujah - Gali Atari & Milk and Honey 1979. Vinst blev det även för Diva - Dana International 1998. Jag gillade årets bidrag Same Heart - Mei Feingold som tyvärr inte tog sig ända till final. De israeliska bidragen brukar alltid ha med ett par rader/strofer på sitt eget vackra språk, så även här:



Ata shotek, ani shvuya
Mitoch milim notzra dmama

Zman, lakum bli hashash livchor mehadash
Vehashemesh titgale elay
Dam, boer lo nirdam, hakoach be kam
Hahofesh kvar kore li lesham

Mitoch hadmama el avir lenshima
Lo achsir od peima
Zman lakum velivhor shamaim veor
Lo achsir od peima
En favoritfilm från Israel är Footnote av amerikanen Joseph Cedar, från 2011. Om två excentriska professorer, far och son, som trots hög intelligens inte är lika kompetenta när det gäller känslolivet. So what else is new liksom. När pappan får veta att han kommer att belönas med ett mycket prestigefullt pris för sitt arbete blir det konsekvenser och konfrontation.

Citronlunden (2008) av den israeliska regissören Eran Riklis är berättelsen om Salma, en palestinsk änka som måste försvara sin citronodling som ligger precis på gränsen till Västbanken. Problemen börjar när hon blir granne med Israels nye försvarsminister. Träden bedöms som en säkerhetsrisk och man ger order om skövling. En allegori som till och med jag fattade ;)