I ondskans spår

Peter Robinson
I ONDSKANS SPÅR
Kriminalroman - Minotaur
[0]

När polisen gör en utryckning till ett bostadsområde i Leeds på grund av ett våldsamt familjegräl, gör man samtidigt en fruktansvärd upptäckt i husets källare - ett av rummen har använts som begravningsplats. Ur det stampade jordgolvet sticker vad som först ser ut som små svampar upp. Det är inga svampar. Det är människotår. Överkommissarie Alan Banks har länge letat efter någon som gått under namnet Kameleonten, en förmodad men ännu oidentifierad seriemördare, som härjat i trakten. Det verkar nu som om man äntligen har hittat den skyldige, en respekterad lärare. För ovanlighetens skull börjar boken i slutet av utredningen, men det ska visa sig att fallet ändå är långt ifrån klappat och klart.

Ledtrådarna går långt tillbaka i det förflutna och många människors liv blir påverkade när polisen börjar gräva i fallet. Den misshandlade hustrun, t ex, hon bär på en hel del hemligheter, upptäcker Banks, men eftersom hon påstår sig ha drabbats av minnesförlust, blir det ingen lätt match att förhöra henne om händelseförloppet. Kameleonten själv hamnar efter ingripandet på sjukhus med krossad skalle och polisen som åstadkom detta hävdar självförsvar. Visserligen hann den misstänkte hugga ihjäl hennes kollega med machete, men det blir ändå läge för internutredning. Här kommer vår vän Annie Cabbot in i bilden, hon arbetar nu som kriminalkommissarie vid just denna avdelning, en nödvändig pinne på den karriärstege hon bestämt sig för att klättra uppför.

I ondskans spår bjuder på väldigt otäck läsning, flera gånger känner jag mig rejält illamående, faktiskt. Men det är spännande och välskrivet, om än ganska annorlunda den förra boken, En ovanligt torr sommar. Eller rättare sagt, den förrförra boken, för tyvärr har förlaget av någon anledning hoppat över den föregående boken i serien, Cold is the grave. Det gör att det känns som om man missat något, vilket man ju också har, både när det gäller Banks privatliv och hans yrkeskarriär. Detta är den tolfte boken i serien, den andra på svenska, och förhoppningsvis kommer böckerna om Alan Banks i kronologisk ordning i fortsättningen. Annars tappar man ju en del av det som är så läslockande och så bra med återkommande "seriedeckare". Såväl Banks som Robinson är värda ett mycket bättre öde än detta hattande fram och tillbaka.