Engelshaar av Krystyna Kuhn (= änglahår, alltså). Jag var ju inte jätteimponerad av Die vierte Tochter, gillade debuten Fische können schweigen bättre. Men med Engelshaar tar det sig igen! Polispsykologen Hannah är tillbaka på jobbet efter en tids time out då ett fall inte gick riktigt som hon tänkt. Hennes nya arbetsuppgift är att sammanställa gärningsmannaprofiler, men det blir tyvärr inte så mycket lugnare.En ung kvinna hittas dödad, dränkt i sitt badkar, och det är mycket runt detta dödsfall som verkar märkligt. När kvinnans bästa väninna försvinner blir det mycket att göra för Hannah och kollegorna på Frankfurtpolisen. Flickorna tillhör en speciell församling mennoiter, ett mycket slutet sällskap som påminner lite om amishfolket. De är dessutom Aussiedler, etniska tyskar som har flyttat till Tyskland från Östeuropa, där deras familjer kan ha levt i generationer. Mycket historia där, intressanta fakta. Lite kul är det också att samma personer dyker upp i bok efter bok av Kuhn, men bara i utkanten av handlingen, huvudpersonen blir alltid en ny karaktär.
Vad skönt att du gillade den här bättre än "Tochter", blev lite orolig ett tag :-)
SvaraRaderaJag minns att även jag tyckte att skildringen av församlingen och Aussiedlerfenomenten lyfte boken några extra snäpp.
Marianne: :-) Det var precis det jag också gillade med Engelshaar. Och tack vare någon vänlig själ har jag ju fler Krystyna Kuhn i min SUB, det ser jag fram emot!
SvaraRaderaHihi!
SvaraRadera