Månadens tyska: Die Klavierspielerin, del I

Pianolärarinnan Erika närmar sig fyrtio, ist kein junger Baum mehr, bor med sin mamma som håller dottern i strama tyglar och som fortfarande betraktar henne som ett underbarn, med betoning på -barn, en lovande konsertpianist som måste leva i sträng discplin. Det är ett instängt, klaustrofobiskt liv där Erika haft svårt att skapa sig någon egen identitet, vare sig emotionellt eller sexuellt. Det mamman inte kan kontrollera är att Erika skär sig, på ställen som inte syns. Hon har också ett hemligt liv, där hon smyger in på porrbiografer på jakt efter en ny insikt i livet, hon stjäl, spionerar på sina elever och straffar dem. Då en av eleverna, Walter Klemmer, börjar visa sitt intresse för sin pianolärarinna vet Erika inte hur hon ska reagera, men försöker till en början ignorera uppmärksamheten. Gissar att det blir en spännande fortsättning i del II ...

Elfriede Jelinek skriver fantastiskt, på den nivån att om jag själv vore författare skulle jag nog ge upp! Die Klavierspielerin/Pianolärarinnan är inte på något sätt lättuggad, att läsa den på tyska är kanske inte optimalt, men det går ändå ganska bra. Ibland fastnar jag, som när det blir mycket musikteori, men det går att komma igenom det också. Jag vet vad som väntar på andra sidan, underbara formuleringar, ett vackert språk i det fula. Jag har ännu inte blivit chockerad, men visst har jag höjt på ögonbrynen ett par gånger ...

När jag läser att Die Klavierspielerin är delvis självbiografisk tillkommer ett ytterligare djup. Boken är inspirerad av författarens egen uppväxt med sträng uppfostran i en katolsk klosterskola och hennes egen mamma försökte också "dressera" henne till att bli ett musikaliskt underbarn. I dag lider Elfriede Jelinek av en svår social fobi som bl a hindrade henne från att komma till Sverige och hämta Nobelpriset 2004, en utmärkelse som var väldigt kontroversiell. Jag kan förstå att man kan bli skrämd och provocerad av henne, men jag beundrar bara hennes mod.

Ett avslutande inlägg kommer nästa vecka. Jag undrar just hur det går för Siv, som också läser/ska läsa boken!