Tre på tre: Kärleken, kriget: en algerisk mosaik

Jordens näst största kontinent Afrika är mitt tema för läsutmaningen Tre på tre och jag ser fram emot att lära mig mer om den och dess författare. Jag börjar i norr med Assia Djebars Kärleken, kriget, främst för att hon kan vara årets nobelpristagare i litteratur. Assia Djebar är en pseudonym för Fatima-Zohra Imalayens, algerisk-fransk författare, översättare och filmskapare. Hon är född i Cherchell, Algeriet, precis som en av karaktärerna i den här boken. Så är detta självbiografiskt? Till viss del kanske?

Boken har underrubriken "en algerisk mosaik" och jag får ibland anstränga mig för att fästa blicken i detta myller av människor och röster. Särskilt svårt har jag att intressera mig för krigskorrespondenternas rapporter från den franska invasionen av "den ointagliga staden" Alger 1830 och soldaternas redogörelser för olika operationer och  expeditioner. När det gäller deras motsats, skildringarna av livet ur ett kvinnligt perspektiv, om den trettonåriga herdinnan Cherifa och andra algeriska kvinnors vittnesmål, flyter läsningen typiskt nog på betydligt enklare. Krig och kärlek, man och kvinna, kristendom och islam, aldrig mötas de två ... (?)

Den franska invasionen var början på 130 års ockupation och när en av brevskrivarna noterar att "denna lilla strid är en förtjusande anblick" vänder det sig i magen. Assia Djebar beskriver Algeriet som en kvinna omöjlig att tämja, invasionen är en våldtäkt, ett våldsamt intrång. Jag fastnar för en fruktansvärd liten scen där några tillfångatagna algeriskor envist vägrar erkänna sig besegrade. När de förs genom byn i en segerparad kladdar de ner sig med lera och exkrementer för att skydda sig mot det okända, "de otrogna". De maskerar sig alla så gott de kan och skulle göra det med sitt blod om så blev nödvändigt. Vare sig det handlar om franska krigsherrar, inhemsk gerilla eller andra krafter drabbas även kvinnorna, unga som gamla, hårt av striderna, med barn och annan familj som dödas, hus som eldas upp, matförråd som plundras, kläder som slits av kroppen, tortyr och våldtäkter. Jag är lite nyfiken på något jag tidigare har läst om Assia Djebar, att hon till skillnad från andra feminister inte tar avstånd från religioner för att de är patriarkala, och undrar hur den inställningen påverkar hennes chanser till ett Nobelpris i litteratur 2014. Vad tror du?

Läs gärna mer hos Hanna och Anna som också har läst Kärlek, kriget.