Jag har inga problem med att lägga en bok åt sidan om jag inte gillar den, oavsett om jag har läst tre sidor eller trettio eller kanske t o m halva boken. Anledningarna kan variera, här är några exempel:
En röd hjältinnas död – Qio Xiaolong
”Det är inte du, det är jag”, för boken skulle tillbaka till biblioteket och jag hade tänkt läsa klart, men kände mig tydligen ändå inte tillräckligt motiverad för att låna om. So long, Xiaolong, vi mötas säkert igen.
Flickorna i Villette – Ingrid Hedström
En författare som aldrig lyckades fånga mig, hon fick ändå två böcker på sig. Visst hände det grejer och så, men… nej. Min recension.
Där gräset aldrig växer mer – David Lagercrantz
Sedan finns det böcker som läggs åt sidan för att de är usla, t ex Där gräset aldrig växer mer, som var så dålig att jag
Gillar din sista kommentar "så dålig att jag nästan blev provocerad". Typ vad jag upplevde då jag läste Midvinterblot av Kallentoft.
SvaraRaderaJust deckare har jag svårt att lämna outlästa. Hur dåliga de än är vill jag ändå veta hur det går.
SvaraRaderaFiktionista: Kallentoft har provocerat även mig, med sin debut Pesetas som var så dålig att jag aldrig mer ville läsa något av honom. Fast Lagercrantz var nog ändå snäppet värre, i a f med den här boken.
SvaraRaderaLilla O: jag har inte den spärren! ;-) I de här fallen har jag faktiskt inte brytt mig alls (kanske med Xialong som ett litet undantag).
Jag klarade inte ens den första villetteboken.
SvaraRaderaPaula: ja, då ska du hålla dig långt borta från den andra!
SvaraRadera