(Del I här) Snålkollade i helgen på La Pianiste på YouTube, den franska filmatiseringen från 2001 av den österrikiska nobelpristagarens roman, med Isabelle Huppert och Benoît Magimel i huvudrollerna och med portugisk text ... Nå ja, jag hade ju handlingen ganska klar för mig, även om vissa detaljer var annorlunda.
Walter Klemmer ist verliebt i pianolärarinnan Erika, som går vidare med sina voyeuristiska äventyr, packar väskan med ficklampa, Schreckschusspistole och korvmacka och beger sig till en park för att studera gästarbetarna in action på mörka kvällar. Ett slags förhållande inleds också mellan lärare och elev, Erika måste få kontrollera relationen, hon klarar inte av någon som helst närhet i intima situationer vilket tar sig allt märkligare uttryck.
Puh, vilken omtumlande läsning! Elfriede Jelinek svingar sig verkligen mellan ytterligheterna, det är omöjligt att förbli oberörd. Formuleringen vid Nobelpriset löd: "för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt", och det är så sant som det är sagt. Och så det här med att Jelinek skulle vara pornografisk (Knut Ahnlund!), ja, om man är masochist kanske. Pornografi = "sexuella skildringar med syfte att underhålla och väcka lust", jag har annars väldigt svårt att se hur detta skulle uppnås med just Pianolärarinnan ...
Nej! Nu är det jag som ligger efter våldsamt mycket, jag hejdade läsningen för att vänta in dig och så kom en massa annat emellan! Roligt att du tog dig igenom den.
SvaraRaderaI den engelska översättningen så varierar graden av språksvårighet något enormt, är det så på tyska också? Den börjar med förrädiskt enkla passager, jag tänker "Nobelpris? Tja... vem har sagt att det måste betyda snårigt svårt" och jag mår mest dåligt över den otroligt läskiga relationen till mamman men sen - pang! - så blev språket snårigare (men inte mindre intressant). Märkligt. Nu ska jag försöka läsa ikapp!
Ja, den relationen alltså ... brrr. Boken är något av det värsta, och bästa, jag läst. Visst slirade jag mig lite snabbt igenom musikstycken och någon barndomsgrej, men annars tyckte jag det gick bra. Språket är som inget annat, jag markerar flera citat som sätter sig.
RaderaOch det skiftar i svårighet, även på tyska. Fick dela upp läsningen i två omgångar, för att hämta andan med en "palate cleanser" :) Men är så otroligt glad för att jag fick chansen att läsa den på originalspråk. Tack igen!