1. Den dag då de skulle döda honom steg Santiago Nasar upp halv sex på morgonen för att gå och möta fartyget som biskopen skulle komma med. - Krönika om ett förebådat dödsfall - Gabriel Garcia Marquez. En klassiker, med en klassisk inledning. Boken kom 1981 och året efter belönades den colombianske författaren med Nobelpriset i litteratur.
2. There came Death hurtling along the Boulevard in waning sepia light. - Blonde - Joyce Carol Oates. Olycksbådande inledning i denna fiktiva biografi om Marilyn Monroe. Kanske ingen klassiker än, men meningen har stannat i minnet efter att jag hörde den läsas upp i Lundströms Bokradio (tror jag!) där en författare (jag har glömt vem!) fick lämna sitt omdöme och gissa författaren. (Minnet är bra men lite för kort ibland ...) I den svenska översättningen lyder meningen: I det avtagande sepiafärgade ljuset kom Döden susande nedför boulevarden.
3. I have just returned from a visit from my landlord - the solitary neighbour that I shall be troubled with. - Wuthering Heights - Emily Brontë. Och så mycket trouble det blir sen, efter en klassisk inledning där man kastas rakt in i handlingen på denna tragiska kärleksroman från 1847. Jag har tidigare skrivit om filmatiseringen från 2011.
jag är kass på inledningar
SvaraRaderaDet är vissa som fastnar.
RaderaÄlskar Marquez! Läste den nog tio gånger innan jag kunde fortsätta. Så bra!
SvaraRaderaOtroligt bra, och så stolt jag var då över att jag läst en blivande Nobelpristagare redan innan han fick priset. Eh ... det blir jag förstås fortfarande, se: Alice Munro t ex ;)
RaderaVad säger du om översättningen av Blonde där? Känns det inte som att den tappar lite när Döden kommer i slutet av meningen?
SvaraRaderaNu tycker jag ju bäst om "100 år..." om vi snackar GGM och tycker även den öppningsmeningen är bättre: "Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendía påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen.” är den översatt på svenska.
MEN jag tycker den svenska missar det som är det bästa i meningen. Detta blir mer tydligt i den hyllade engelska översättningen gjort av Gregory Rabassa, som handplockades av GGM: "Many years later, as he faced the firing squad, Colonel Aureliano Buendía was to remember that distant afternoon when his father took him to discover ice."
Just upptäckten snarare än uppvisningen av is är det som gör meningen.
Rabassa har också översatt den engelska utgåvan av Krönika...: "On the day they were going to kill him, Santiago Nasar got up at five-thirty in the morning to wait for the boat the bishop was coming on".
Den enda relevanta skillnaden är ju en viss nyansskillnad mellan boat och fartyg.
__
Om vi pratar om en och samma författare som levererar flera bra kan man ju lyfta fram Virginia Woolf och dessa två:
"Mrs. Dalloway said she would buy the flowers herself"
"He — for there could be no doubt of his sex, though the fashion of the time did something to disguise it — was in the act of slicing at the head of a Moor which swung from the rafters"
__
"One summer afternoon Mrs. Oedipa Maas came home from a Tupperware party whose hostess had put perhaps too much kirsch in the fondue to find that she, Oedipa, had been named executor, or she supposed executrix, of the estate of one Pierce Inverarity, a California real estate mogul who had once lost two million dollars in his spare time but still had assets numerous and tangled enough to make the job of sorting it all out more than honorary."
Den bästa och längsta från Thomas Pynchons The Crying of Lot 49. Men alla hans är nästan värdiga att lista.
__
Ett gäng versioner utan inbördes ordning:
Midway in the journey of our life
I came to myself in a dark wood,
for the straight way was lost. (Hollander)
Miday upon the journey of our life
I found myself within a forest dark,
for the straightforward pathway had been lost. (Longfellow)
In the midway of this our mortal life,
I found me in a gloomy wood, astray
Gone from the path direct... (Cary)
When I had journeyed half of our life's way,
I found myself within a shadowed forest,
for I had lost the path that does not stray. (Mandelbaum)
Midway the journey of this life I was 'ware
That I had strayed into a dark forest,
And the right path appeared not anywhere (Binyon)
In the middle of the journey of our life I came to myself within a dark wood where the straight way was lost. (Sinclair)
Midway through our life's journey, I found myself
In dark woods, the right road lost. (Pinsky)
Jag stod i mitten av min levnads bana
då i en nermörk skog jag mig befann,
där ej mer väg och stig jag kunde ana. (Ohlmarks)
Till mitten hunnen på vår levnads vandring
hade jag i en dunkel skog gått vilse
och irrat bort mig från den rätta vägen (Björkeson)
__
Dessa är lite skoj:
"When I wrote the following pages, or rather the bulk of them, I lived alone, in the woods, a mile from any neighbour, in a house which I had built myself, on the shore of Walden Pond, in Concord, Massachusetts, and earned my living by the labor of my hands only."
"You are about to begin reading Italo Calvino's new novel, 'If on a winter's night a traveler'-"
Har ju inte läst Pynchon än ... Lång och bra inledningsmening dock!
RaderaHåller med om isen, stor skillnad på upptäckt och att bara visa den. Och "boat", det är ju allt annat än ett fartyg. Ska jag behöva läsa om alla verken på engelska nu? ;) Apropå GGM kollade jag nu Kärlek i kolerans tid: "Det var oundvikligt: lukten av bittermandel fick honom alltid att tänka på hur det brukar gå med olycklig kärlek." Också fint!
Visst hade man i Blonde kunnat skriva "Där kom Döden susande ...", men tycker ärligt inte det gör så stor skillnad på placering.
Synd att man i en tematrio bara kan välja tre svar, det finns många! Mrs Dalloway är lite kort, tycker jag, hellre Orlando då om jag ska ta någon av henne.
Vilken Dante gillar du bäst?